pop
ps. uppdatering enligt ordning efter popaganda:
ps1. JJ är alldeles för pundiga för sitt eget bästa, ändock tyckte jag att sångerskan levererade. Resten var ett skämt.
ps2. trevlig öl
ps3. jag gillar människor. speciellt jonas, soff, lydia, jon o gurra.
ps4. alldeles för långa toaköer, mina tankar går ut till de som ej hann.
ps5. lykke är mitt frikort.
ps6. arcade gör mig knäsvag.
ps1. JJ är alldeles för pundiga för sitt eget bästa, ändock tyckte jag att sångerskan levererade. Resten var ett skämt.
ps2. trevlig öl
ps3. jag gillar människor. speciellt jonas, soff, lydia, jon o gurra.
ps4. alldeles för långa toaköer, mina tankar går ut till de som ej hann.
ps5. lykke är mitt frikort.
ps6. arcade gör mig knäsvag.
poppis
Hej Bloggen,
idag ska jag se Cults, Serenades och Arcade Fire på Popaganda. Imorrn ska jag kränga kläder på Bonden Loppis (biiiligt, biiiliigt) och sen se LYkke Li.
Sommarens sista festival. Tur att vi har indiansommar att se framemot.
Nu kör jag en runaway ned till westcoasten
I journalistikens namn
Min gode vän och förtrogne Carolina har skrivit fyra korta men koncisa recensioner från Popaganda (vilken som vanligt var en oerhört bra festival, vilket jag har glömt att nämna!) på musiklandet.se. Gå in och läs och diskutera, håller du med Carolina?
Jag är helt med på noterna vad gäller Robyn (the queeen) och Jonathan Johansson (mannen har den lenaste skånska rösten jag någonsin hört och leverar alltid, alltid, alltid), opera-electro- Hurts vet jag för lite om och Hästpojken undvek jag att kolla på utav ren ovilja att kolla på drägg. Harsh, man, I know. Tur att jag spelar huvudrollen i min egen blogg och får skriva vad jag vill.
Popaganda såsom Way Out West gav mig my moneys worth och jag behövde inte ens trängas längst fram för att vara nöjd med spektaklen. Jag stod allt som oftast på säkert pensionärs-avstånd och avnjöt spelemännen (-kvinnorna) och är mäkta nöjd med detta.
Den genomgående indie-viben på Popaganda bröts av den något poppiga brittiskan Ellie Goulding som med sin gitarr skrapar lite lätt på mainstream-dörren och gör mig något förundrad över bokningen. Jag har inget emot mainstream. Inte i mindre doser iallafall. Jag gillar Ellie såsom jag, upprörande nog för några, gillar Rihannas "Rude Boy". Hon blir lätt lite slätstruken men räddas av sin röst och musikalitet, dessutom påminner hon mig om en gammal favorit aussien Missy Higgins.
Min lycka gjordes dock med Hot Chip som också avslutade hela festivalen med sin sprättiga danselectro. Det var dans nonstop med Soff, Jonas och Lydia. Blir nog inte bättre än så.
Tack gode gud för de festivaler du sänt oss, fler stadsfestivaler till folket!
Jag är helt med på noterna vad gäller Robyn (the queeen) och Jonathan Johansson (mannen har den lenaste skånska rösten jag någonsin hört och leverar alltid, alltid, alltid), opera-electro- Hurts vet jag för lite om och Hästpojken undvek jag att kolla på utav ren ovilja att kolla på drägg. Harsh, man, I know. Tur att jag spelar huvudrollen i min egen blogg och får skriva vad jag vill.
Popaganda såsom Way Out West gav mig my moneys worth och jag behövde inte ens trängas längst fram för att vara nöjd med spektaklen. Jag stod allt som oftast på säkert pensionärs-avstånd och avnjöt spelemännen (-kvinnorna) och är mäkta nöjd med detta.
Den genomgående indie-viben på Popaganda bröts av den något poppiga brittiskan Ellie Goulding som med sin gitarr skrapar lite lätt på mainstream-dörren och gör mig något förundrad över bokningen. Jag har inget emot mainstream. Inte i mindre doser iallafall. Jag gillar Ellie såsom jag, upprörande nog för några, gillar Rihannas "Rude Boy". Hon blir lätt lite slätstruken men räddas av sin röst och musikalitet, dessutom påminner hon mig om en gammal favorit aussien Missy Higgins.
Min lycka gjordes dock med Hot Chip som också avslutade hela festivalen med sin sprättiga danselectro. Det var dans nonstop med Soff, Jonas och Lydia. Blir nog inte bättre än så.
Tack gode gud för de festivaler du sänt oss, fler stadsfestivaler till folket!
Intentions
Ibland inser man att det enda rätta att göra i mitten av augusti är att gå på festival. Därför följer jag min magkänsla och åker ned till Way Out West. Line-upen är som vanligt too good to miss.
Som Södda bad mig i en kommentar till förra inlägget och som min intention var med detta inlägg, ska jag skriva lite om vad jag tänkte se på festivalen.
Jag rabblar det jag vill se och fetar det jag måste se:
Torsdag:
Tallest man on earth (för att Carro vill)
jj
Fredag:
Jens Lekman (får inte missas live!)
Panda Bear
Paul Weller (spännande legend)
Beach House
Wu-Tang
TSOOL (med Göteborgs Symfoniorkester, kan bli riktigt effektfullt)
Local Natives (bra, bra och bra)
Miike Snow (var sjukt bra på Medis! Tanz!!)
Iggy & The Stooges (har sett dem tidigare, 2006 utanför Brisbane Australien, legender to say the least)
Jónsi (for the love of Iceland och Sigur Rós)
M.I.A.
The xx
Klubb:
Glasvegas Dj-set
Daniel Gilbert
Wild Nothing
Sleigh Bells (shit, det blir en toss up mellan de här två banden, båda kommer att leverera!)
Miike Snow Dj-set
Lördag:
The Drums (hetaste bandet i indiestan)
Shout Out Louds (gotta stay true to my roots)
Mumford & Sons (vem älskar inte banjon? ingen! jag ska gå på denna)
Radio Dept. (låtarna är odödliga, men live, hoppas att de var bättre än på John Doe i våras...)
Marina & The Diamonds (stjärnskott, kan bli bra live, tror hon kan bjuda på sig själv, hon är nästa stora grej dudes)
Håkan Hellström (Håkan är alltid, alltid alltid bra)
Broken Bells (svänger som attan)
Lykke Li ( även hon fantastisk live, stämningen!)
The Chemical Brothers (boyaaa)
La Roux ( sett på Berns, bra men inte helt hundra, musiken är fullkomligt fenomenal dock)
Klubb:
I Blame Coco (Tror att Stings arvinge kan göra ett bra set!)
Cristopher Sander med vänner
Som det ser ut nu kommer schemat inte att gå ihop, jag är väl medveten om de samvetskval som kommer att snurra i mitt huvud under festivaldagarna men förstå också lyxen att ha såhär många bra band att välja mellan. Äsch, jag säger det rakt ut, Way Out West måste ha Sveriges i särklass främsta bandbokare! Thank God for you.
Som Södda bad mig i en kommentar till förra inlägget och som min intention var med detta inlägg, ska jag skriva lite om vad jag tänkte se på festivalen.
Jag rabblar det jag vill se och fetar det jag måste se:
Torsdag:
Tallest man on earth (för att Carro vill)
jj
Fredag:
Jens Lekman (får inte missas live!)
Panda Bear
Paul Weller (spännande legend)
Beach House
Wu-Tang
TSOOL (med Göteborgs Symfoniorkester, kan bli riktigt effektfullt)
Local Natives (bra, bra och bra)
Miike Snow (var sjukt bra på Medis! Tanz!!)
Iggy & The Stooges (har sett dem tidigare, 2006 utanför Brisbane Australien, legender to say the least)
Jónsi (for the love of Iceland och Sigur Rós)
M.I.A.
The xx
Klubb:
Glasvegas Dj-set
Daniel Gilbert
Wild Nothing
Sleigh Bells (shit, det blir en toss up mellan de här två banden, båda kommer att leverera!)
Miike Snow Dj-set
Lördag:
The Drums (hetaste bandet i indiestan)
Shout Out Louds (gotta stay true to my roots)
Mumford & Sons (vem älskar inte banjon? ingen! jag ska gå på denna)
Radio Dept. (låtarna är odödliga, men live, hoppas att de var bättre än på John Doe i våras...)
Marina & The Diamonds (stjärnskott, kan bli bra live, tror hon kan bjuda på sig själv, hon är nästa stora grej dudes)
Håkan Hellström (Håkan är alltid, alltid alltid bra)
Broken Bells (svänger som attan)
Lykke Li ( även hon fantastisk live, stämningen!)
The Chemical Brothers (boyaaa)
La Roux ( sett på Berns, bra men inte helt hundra, musiken är fullkomligt fenomenal dock)
Klubb:
I Blame Coco (Tror att Stings arvinge kan göra ett bra set!)
Cristopher Sander med vänner
Som det ser ut nu kommer schemat inte att gå ihop, jag är väl medveten om de samvetskval som kommer att snurra i mitt huvud under festivaldagarna men förstå också lyxen att ha såhär många bra band att välja mellan. Äsch, jag säger det rakt ut, Way Out West måste ha Sveriges i särklass främsta bandbokare! Thank God for you.
Hometown boys made good
Jag och soff såg några gamla godingar på WOW, Wolfmother. Hand's down, den röjigaste, rivigaste, mest besinningslösa konserten. De var bäst helt enkelt. Lyssna på öppningslåten Dimension:
Håll tillgodo tills nya Cosmic Egg ramlar in i buktikerna.
Håll tillgodo tills nya Cosmic Egg ramlar in i buktikerna.
Spring Ricco
Vi må inte ha likadana åsikter på alla plan, men det var en bra show. Här är lite bilder från Florence Valentins konsert på WTAI. Fotona har jag tagit.
Foto :Caroline Östlund
Foto: Caroline Östlund
Är hemma nu förresten.
Foto :Caroline Östlund
Foto: Caroline Östlund
Är hemma nu förresten.
Äntligen, Kings Of Leon
Jajajajajjajajjajajajajajajaja.
Ja.
Kings of Leon kommer till Sverige i sommar, Hultsfred närmare bestämt. Awesome. Sommaren känns mycket bättre nu.
Praise the Lord.
Ja.
Kings of Leon kommer till Sverige i sommar, Hultsfred närmare bestämt. Awesome. Sommaren känns mycket bättre nu.
Praise the Lord.
Oasis + Roskilde = Definitely Maybe
Newsflash damer och herrar:
Ett av 1990-talets viktigaste band Oasis kommer att spela på sommarens Roskilde Festival. Allt som luktar britpop och 90-tal gör mig intresserad, kan det kanske vara värt att åka ner till Danmark igen?
Ett av 1990-talets viktigaste band Oasis kommer att spela på sommarens Roskilde Festival. Allt som luktar britpop och 90-tal gör mig intresserad, kan det kanske vara värt att åka ner till Danmark igen?
Once upon a time
Good times på Arvika. Jag är visst tjenis med killen brevid.
Soff har tagit fotot. En varm sommardag på en festival vore inte helt fel.
Btw, ni som missade kvällens John Doe missade faktiskt något speciellt. Två band, två typer av musik, två olika men hella-good spelningar. Jo man tackar.
Imorrn blir det nog Din Mamma. Oh yeah.
Hellre en Dungen på Roskilde, än tio i skogen
Jojomen, Dungen kommer till årets Roskilde festival. Det är egentligen helt otroligt att de har kunnat slå stort utanför Sveriges gränser just på grund av att de sjunger på svenska. Träffade på deras skivkonvolut för första gången i en liten lokal skivbutik i Brisbane 2006. Väldigt märkligt. Men det ska ni veta, Dungen har en bra feeling över sig. Undrar om jag ska våga mig dit i år, Roskilde 2007 var förjävligt vädermässigt.
Icke att förglömma var musiken toppen. Vad smäller högst?
Papabear Paul
The cat is out of the bag; gamla rockräven och beatlen Paul McCartney ska spela på ökenfestivalen Coachella i Kalifornien. Han har ju ett riktigt brett musikarkiv så man kan ju hoppas att det blir en bra konsert. För att göra arkivet ännu större släppte han skivan The Fireman, så för att höra gubben live, åk ut i den amerikanska öknen!
KoL, de gamla rävarna
Här är de gamla rävarna Kings of Leon, fräschare än på länge.
Lika glättiga som alltid, men djävulskt sköna.
Ja, jag har en youtube-dag.
Grammis, hell yeah.
Ikväll är det visst Grammisgalan. Läs det här innan du väljer att titta. Orka titta på galor.
Titta på Robyn på Svt2 istället, hon är fantastiskt bra live. Det är en livespelning som spelades in i Los Angeles i maj förra året. Såg henne på Hulstfred i somras, häftigt och härligt på samma gång.
Kolla också på "De kallar oss artister" på Svt1, ikväll är det Lykke Li de följer, riktigt kul!
Titta så klad, mustach-södda blev nu.
Titta på Robyn på Svt2 istället, hon är fantastiskt bra live. Det är en livespelning som spelades in i Los Angeles i maj förra året. Såg henne på Hulstfred i somras, häftigt och härligt på samma gång.
Kolla också på "De kallar oss artister" på Svt1, ikväll är det Lykke Li de följer, riktigt kul!
Titta så klad, mustach-södda blev nu.
wooo she's at my party
Tjoo Lobbyn!
Tillbaka från min semestervecka i Barcelona. Jag hade planer på at göra ett riktigt "fett" bildreportage från staden, men efter att ha missat planet, hamnat i Valencia istället för Barca så avslutade jag den turfyllda dagen med att tappa min nya systemkamera i golvet så att den gick sönder. Hah jag skrattade faktiskt åt det!
Det blev inga bilder från min kamera men jag får hänvisa till min vän James bilder. Veckan fylldes av musik, vintageshopping och cycklandes runt för att hitta Barcas boho-kvarter som vi aldrig hittade. De måste nog vara Raval där vårt hostel låg. Höjdpunkten på resan var nog när vi låg på stranden vid Barceloneta och lyssnade på min Mp3 och bara njöt (vårt soundtrack blev klart: MGMT med låten KIds) samt Summercase, festivalen med den ruskiga lineupen.
Summercase dag 1
Solen gassade och festivalområdet låg precis vid havet i utkanten av Barcelona vilket gjorde att vi fick en svalkande och behövlig havsbris på oss. Den största höjdpunkten denna kväll blev klart The Verve med låten "Bitter Sweet Symphony", det var helt magiskt. Himlen var kolsvart, luften ljummen och den skönsången som sångaren bjöd på blev så bra som ni säkert kan tänka er.
Andra artister vi såg den kvällen var Interpol, Blondie and the list goes on.
Interpol såg jag och Carro redan på Arvika vilket gjorde konserten kankse lite mindre magisk än vad den egentligen va. Deras konserten är underbara att ligga på marken, titta upp i himlen och bara njuta till, vilket jag gjorde. På Blondie så var jag och Linn långt fram i publikhavet och dansade loss till den ena gamla hiten efter den andra. Tycker det är coolt att gamla Debbie "is still going strong" men hennes röst svek en aning vilket gjorde att spelningen inte fick fullpott.
Summercase dag 2
Vilken lineup, vilken dag!
Mina och Linns favoband var båda däär--> Kings of Leon och The Kooks!
Vi kom dit vid 18 tiden och hade tänkt att gå och se Pete and The Pirates samt Shout Out Louds. Den planen ändrades en aning när vi såg köandet till The Kooks konserten på den största scenen så vi bestämde oss för att sätta oss ner för att vänta tills att bandet skulle kicka igång. Vi satt där ett tag men hade ganska trevligt i solen och drack massa öl för 3 euro styck vilket är rätt billigt för att vara festival öl.
Det var ett bakis The Kooks som entrade scenen med en schleten Luke vid miccen. Jag vet inte om det kanske var för att det var dagsljus under hela konserten men denna kväll fanns inte energin hos bandet. Speciellt inte hos den nya inhoppande basisten från bandet "the Cat and the Dog" som stod framför mig och Linn gäspandes och flitades med några groupie-tjejer på sidan av scenen. Riktigt oproffsigt, han ska ut lika snabbt som han kom in i bandet!
De som höll uppe konserten var såklat Luke som vet hur man får igång en publik och denna gång tvingade han hela publikhavet att sätta sig ner under låten "do you wanna". Efter den beordningen blev hela publiken som galna. Han kan tydligt sina tricks för en seg publik och ett segt band. Gitarristen Hugh fyllde år så det blev tårta, champagne och en "happy birthday"-sång med kraftig spank brytning, haha riktigt skoj at höra.
Kings of Leon..Kings of Leon..oo de kom några timmar senare och fick mig och Linn höga som hus på deras musik. Jag vet inte vad som hände men vi hoppade högt, skrek så vi nästan inte kunde andas, någonting hände!
Det var magiskt!
Jag kommer aldrig att glömma den konserten.
I den mörka himlen blev deras vita ljussättning en sjukt cool effekt och öset på publiken har jag aldrig tidigare upplevt på en KOL konsert, ALLA sjöng med och hoppade frenetiskt. Efter spelningen stapplade jag och Linn, genomblöta av svett, från folkmassorna och slängde oss på gräset och bara skrattade för att det var så bra, REN LYCKA. Att ett band kan få en att känns sådana känslor!
Kvällen fortsatte tills klockan 06 på morgonen men det enda jag vill komma ihåg är Caleb i KOL sjungades "Wooh She's at my party"...
/soff
Tillbaka från min semestervecka i Barcelona. Jag hade planer på at göra ett riktigt "fett" bildreportage från staden, men efter att ha missat planet, hamnat i Valencia istället för Barca så avslutade jag den turfyllda dagen med att tappa min nya systemkamera i golvet så att den gick sönder. Hah jag skrattade faktiskt åt det!
Det blev inga bilder från min kamera men jag får hänvisa till min vän James bilder. Veckan fylldes av musik, vintageshopping och cycklandes runt för att hitta Barcas boho-kvarter som vi aldrig hittade. De måste nog vara Raval där vårt hostel låg. Höjdpunkten på resan var nog när vi låg på stranden vid Barceloneta och lyssnade på min Mp3 och bara njöt (vårt soundtrack blev klart: MGMT med låten KIds) samt Summercase, festivalen med den ruskiga lineupen.
Summercase dag 1
Solen gassade och festivalområdet låg precis vid havet i utkanten av Barcelona vilket gjorde att vi fick en svalkande och behövlig havsbris på oss. Den största höjdpunkten denna kväll blev klart The Verve med låten "Bitter Sweet Symphony", det var helt magiskt. Himlen var kolsvart, luften ljummen och den skönsången som sångaren bjöd på blev så bra som ni säkert kan tänka er.
Andra artister vi såg den kvällen var Interpol, Blondie and the list goes on.
Interpol såg jag och Carro redan på Arvika vilket gjorde konserten kankse lite mindre magisk än vad den egentligen va. Deras konserten är underbara att ligga på marken, titta upp i himlen och bara njuta till, vilket jag gjorde. På Blondie så var jag och Linn långt fram i publikhavet och dansade loss till den ena gamla hiten efter den andra. Tycker det är coolt att gamla Debbie "is still going strong" men hennes röst svek en aning vilket gjorde att spelningen inte fick fullpott.
Summercase dag 2
Vilken lineup, vilken dag!
Mina och Linns favoband var båda däär--> Kings of Leon och The Kooks!
Vi kom dit vid 18 tiden och hade tänkt att gå och se Pete and The Pirates samt Shout Out Louds. Den planen ändrades en aning när vi såg köandet till The Kooks konserten på den största scenen så vi bestämde oss för att sätta oss ner för att vänta tills att bandet skulle kicka igång. Vi satt där ett tag men hade ganska trevligt i solen och drack massa öl för 3 euro styck vilket är rätt billigt för att vara festival öl.
Det var ett bakis The Kooks som entrade scenen med en schleten Luke vid miccen. Jag vet inte om det kanske var för att det var dagsljus under hela konserten men denna kväll fanns inte energin hos bandet. Speciellt inte hos den nya inhoppande basisten från bandet "the Cat and the Dog" som stod framför mig och Linn gäspandes och flitades med några groupie-tjejer på sidan av scenen. Riktigt oproffsigt, han ska ut lika snabbt som han kom in i bandet!
De som höll uppe konserten var såklat Luke som vet hur man får igång en publik och denna gång tvingade han hela publikhavet att sätta sig ner under låten "do you wanna". Efter den beordningen blev hela publiken som galna. Han kan tydligt sina tricks för en seg publik och ett segt band. Gitarristen Hugh fyllde år så det blev tårta, champagne och en "happy birthday"-sång med kraftig spank brytning, haha riktigt skoj at höra.
Kings of Leon..Kings of Leon..oo de kom några timmar senare och fick mig och Linn höga som hus på deras musik. Jag vet inte vad som hände men vi hoppade högt, skrek så vi nästan inte kunde andas, någonting hände!
Det var magiskt!
Jag kommer aldrig att glömma den konserten.
I den mörka himlen blev deras vita ljussättning en sjukt cool effekt och öset på publiken har jag aldrig tidigare upplevt på en KOL konsert, ALLA sjöng med och hoppade frenetiskt. Efter spelningen stapplade jag och Linn, genomblöta av svett, från folkmassorna och slängde oss på gräset och bara skrattade för att det var så bra, REN LYCKA. Att ett band kan få en att känns sådana känslor!
Kvällen fortsatte tills klockan 06 på morgonen men det enda jag vill komma ihåg är Caleb i KOL sjungades "Wooh She's at my party"...
/soff
Arvikas cool kids
Coola kids vi plåtade på Arvika, va!
Foto tagna av Sofie Stén©
Foto tagna av Sofie Stén©
Känsla från Arvika...
Foto:Sofie Stén ©
Arvika: Moto Boy
Killen på bilden i förra inlägget heter Moto Boy, eller rättare sagt är det det han kallar sig. Såg honom på Herrgårn' i Linköping i våras tror jag det var, han blev verkligen en stor överraskning. Jag var som förtrollad, inte för att han hade röd skinnjacka och matchande läppstift och såg riktigt intressant ut, nej det var för hans röst.
Foto: Sofie Stén
I torsdags spelade han på
Scen: Andromeda
Tid: 17.15
Moto Boy står på scenen Andromeda med svart skinnjacka och en silverlänk med ett kors som nästan når ned till naveln. Publiken tittar nyfiket på honom och endast ett par hängivna fans står längst fram. Sittplatserna bakom oss är dock fyllda så han har lockat en värdigt stor publik. Så öppnar han munnen och drar av en aria, inte hans starkaste kort men det är en imponerande inledning. Jag tror att där och då är pubilken fast. Han är också en jävel på att mellansnacka och fyrar av flera leenden under konserten och får publiken att skratta. Låtar som Blue Motorbike och Beat Heart får några enstaka att sjunga med, resten är förstummade. Det blir iallafall jag, denna gång med. I mitten tar han in två tjejer i Raybans, en på synth och en på fiol, vilket ger något extra till konserten. Efter en stund börjar han tala om vikten att inte låtsas vara något man inte är och spela roller för det är inte värt det, man ska ta vara på livet för vi kan dö imorgon eller om en vecka, att man ska leva på riktigt. Så spelar han min favorit, Love Is The One Thing You Can't Pretend och jag smälter lite grann. Det är så det är med Moto Boy, han har en av de vassaste piporna på Arvika festivalen i år. En av de bästa konserterna på Arvika i år. När han sedan avslutade verkade han vara uppriktigt glad att så många kom och sa det om och om igen. Och Vi i publiken gick därifrån med ett leende.
Bilder från konserten. Vi bifogar även en video för att ni måste höra hans stämma. Låten heter Beat heart.
Foto: Sofie Stén
Videon till Beat Heart.
Fint!
Carro
Foto: Sofie Stén
I torsdags spelade han på
Scen: Andromeda
Tid: 17.15
Moto Boy står på scenen Andromeda med svart skinnjacka och en silverlänk med ett kors som nästan når ned till naveln. Publiken tittar nyfiket på honom och endast ett par hängivna fans står längst fram. Sittplatserna bakom oss är dock fyllda så han har lockat en värdigt stor publik. Så öppnar han munnen och drar av en aria, inte hans starkaste kort men det är en imponerande inledning. Jag tror att där och då är pubilken fast. Han är också en jävel på att mellansnacka och fyrar av flera leenden under konserten och får publiken att skratta. Låtar som Blue Motorbike och Beat Heart får några enstaka att sjunga med, resten är förstummade. Det blir iallafall jag, denna gång med. I mitten tar han in två tjejer i Raybans, en på synth och en på fiol, vilket ger något extra till konserten. Efter en stund börjar han tala om vikten att inte låtsas vara något man inte är och spela roller för det är inte värt det, man ska ta vara på livet för vi kan dö imorgon eller om en vecka, att man ska leva på riktigt. Så spelar han min favorit, Love Is The One Thing You Can't Pretend och jag smälter lite grann. Det är så det är med Moto Boy, han har en av de vassaste piporna på Arvika festivalen i år. En av de bästa konserterna på Arvika i år. När han sedan avslutade verkade han vara uppriktigt glad att så många kom och sa det om och om igen. Och Vi i publiken gick därifrån med ett leende.
Bilder från konserten. Vi bifogar även en video för att ni måste höra hans stämma. Låten heter Beat heart.
Foto: Sofie Stén
Videon till Beat Heart.
Fint!
Carro
Accelerator is my boyfriend
Sockerlobbyn var (som tidigare nämnts av Sofie) på Acceleratorfestivalen i Stockholm, där bland andra MGMT, Vampire Weekend, Black Kids och El Perro Del Mar spelade. Vi spenderade tiden genom att kolla på klungorna med olika inide-arter, sippra öl och xider och förundras över de rena bajamajorna (i stan är köerna långa till riktiga toaletter). Sedan tittade vi på band självklart. Allt hände ungefär i den här ordningen:
3. Sockerlobbyn köpte en öl.
4. Sockerlobbyn tittade på fransk/amerikanska Teenagers. De charmade inte precis byxorna av oss. Lättglömda och fula i mun men roliga för stunden, sångaren lät folk gå upp på scenen däribland två tjejer som envisades med att tränga sig fram precis framför oss vid varje konsert. Damn you. Annars var allt finfint. (Den lilla bilden är klickbar)
5. Sockerlobbyn sprang tio trappor för att komma upp till scenen i Mälarsalen där El Perro Del Mar spelade. Hon får en stjärna i kanten av sockerlobbyn, speciellt av Sofie.
6. Sockerlobbyn väntade på Vampire Weekend och tittade på folk.
8. Sockerlobbyn såg Vampire Weekend. De var riktigt svängiga och helylle precis som vi trodde. Vi gillar VW lika mycket som förut. (Den lilla bilden är klickbar)
9. Sockerlobbyn tittade på en riktig hype. Just nu heter hypen Duffy. Hon sjöng för full hals, i pausen drack hon svenskt vatten, det var fint. Duffy verkar vara en schysst böna.
10. Sockerlobbyns ena hälft hade inget batteri kvar i kameran, vältimeat till MGMT. På grund av detta blev bilderna inte särskilt bra, men jag lägger med en för att vi gillar MGMT. Ja, för MGMT var det band vi allra helst ville se, men tyvärr blev vi lite besvikna. De hade ingen energi, väldigt synd att de var så neutrala på scen. Lite mer drag i Electric Feel och de hade kunnat höja konserten ett snäpp, för en sak var säker; publiken var med!
Sedan tog som sagt batterierna slut. Vi hann också se Black Kids i en svettig Mälarsal och när de körde hitten "I'm not gonna teach your boyfriend how to dance with you" tror jag att taket lyfte! Starkt jobbat.
Därefter satte vi oss i ett par solstolar med varsin xider och lät benen vila, resten av kvällen är som vi säger; historia.
Sockerlobbyn ger Accelerator tummen upp!
Kärlek från redaktionen,
Carro
1. Sockerlobbyn gick in på området.
2. Sockerlobbyn tittade på Stars. De var fina!
3. Sockerlobbyn köpte en öl.
4. Sockerlobbyn tittade på fransk/amerikanska Teenagers. De charmade inte precis byxorna av oss. Lättglömda och fula i mun men roliga för stunden, sångaren lät folk gå upp på scenen däribland två tjejer som envisades med att tränga sig fram precis framför oss vid varje konsert. Damn you. Annars var allt finfint. (Den lilla bilden är klickbar)
5. Sockerlobbyn sprang tio trappor för att komma upp till scenen i Mälarsalen där El Perro Del Mar spelade. Hon får en stjärna i kanten av sockerlobbyn, speciellt av Sofie.
6. Sockerlobbyn väntade på Vampire Weekend och tittade på folk.
8. Sockerlobbyn såg Vampire Weekend. De var riktigt svängiga och helylle precis som vi trodde. Vi gillar VW lika mycket som förut. (Den lilla bilden är klickbar)
9. Sockerlobbyn tittade på en riktig hype. Just nu heter hypen Duffy. Hon sjöng för full hals, i pausen drack hon svenskt vatten, det var fint. Duffy verkar vara en schysst böna.
10. Sockerlobbyns ena hälft hade inget batteri kvar i kameran, vältimeat till MGMT. På grund av detta blev bilderna inte särskilt bra, men jag lägger med en för att vi gillar MGMT. Ja, för MGMT var det band vi allra helst ville se, men tyvärr blev vi lite besvikna. De hade ingen energi, väldigt synd att de var så neutrala på scen. Lite mer drag i Electric Feel och de hade kunnat höja konserten ett snäpp, för en sak var säker; publiken var med!
Sedan tog som sagt batterierna slut. Vi hann också se Black Kids i en svettig Mälarsal och när de körde hitten "I'm not gonna teach your boyfriend how to dance with you" tror jag att taket lyfte! Starkt jobbat.
Därefter satte vi oss i ett par solstolar med varsin xider och lät benen vila, resten av kvällen är som vi säger; historia.
Sockerlobbyn ger Accelerator tummen upp!
Kärlek från redaktionen,
Carro
Summercase i Barcelona
Festivalsommaren är HÄR och med Hultsfred avverkad och Arvika runt hörnet är jag ändå inte riktigt färdig med festivalerna denna sommar. Det blir en sväng förbi Barcelona en vecka i juli och höjpunkten är såklart festivalen Summercase!
Bild: www.summercase.com
Bild: www.summercase.com
Jag tycker lineupen är hur bra som hellst.
Smakprov på vilken njutning jag kommer att få .hehe
Blondie
CSS
Mystery Jets
Kaiser Cheifs
Kings of Leon
The Kooks
Maximo Park
Mogwai
Pete & The Pirates
Sex Pistols
Shout Out Louds
The Verve
Rapport kommer senare i sommar...
/soff
Blondie
CSS
Mystery Jets
Kaiser Cheifs
Kings of Leon
The Kooks
Maximo Park
Mogwai
Pete & The Pirates
Sex Pistols
Shout Out Louds
The Verve
Rapport kommer senare i sommar...
/soff
