Såg nyss de här gamla rävarna (nä, nu tog jag i, de är alldeles färska och såg ut att vara sjutton som mest) på Debaser slussen och de hade de mest fantastiska gitarrerna. Gitarrdriv... driv I tell you, driv! + att de är från Skottland, ett land jag hoppas kunna besöka i februari, därför romantiserar jag gärna städer som Glasgow och Edinburgh och därmed band från dito.

Alla borde lyssna hela januari ut på endast We Were Promised Jetpacks!

Nu sitter jag bredvid min mor och filosoferar.

Gänget! Jag har för tillfället Goo Goo Dolls-revival! Jag drog fram gamla Bettan (ja, jag har döpt min stereo), lirkade fram min "skivbok" ur gömmorna, satte på den skivan som Bettan lät mig spela (brända skivor är ett big no-no, sönderspelade skivor brukar inte ens stereon hitta. Jag har haft Bettan sedan jag var tolv...), efter x antal försök blev det "Dizzy Up The Girl". Denna skiva var med mig under hela åttan och fram tills för några år sedan, den har legat på hyllan en stund nu. Kalla mig osmaklig men jag gillar nästan samtliga amerikanska gitarr-riff från band som liknar ovannämnda (med reservation för band som slagit igenom efter 2004/2005 typ, det är allt som oftast dynga).

Om ni inte känner till Goo Goo Dolls finns det nog ändå en låt som de flesta har hört; Iris (den ger mig faktiskt gåshud fortfarande, även fast den är äckligt amerikansk). Låten var med i filmen City of Angels med allas vår favoritskådis Nicholas Cage. Skickar med en spotify-länk till deras Greatest Hits-album så ni kan catch up, men hörrni, skippa alla låtar där Johnny sjunger, han låter som en kråka. Vet inte varför de överhuvudtaget låter honom sjunga, för att hålla freden i bandet månne?

Om ni gillar't skulle jag rekommendera er att även lyssna på skivan "Gutterflower" som var en av mina favoriter när den kom.

Mysigt.

Youtubade runt efter att ha sprungit med soff samt bakat en plåt med havrekakor. Jag hittade denna godbit (för mysiga Kooks-fans):

Demo-versionen av Naïve, som sagt indie men inte indie nog för de värsta "indiesarna" (Calles uttryck):

Jag är oerhört bra på att romantisera minnen, just nu saknar jag min gamla hemstad Linköping. Vet inte riktigt varför, staden i sig är väl inte så mycket att ha. Om det finns lite att göra på vardagarna så dör staden totalt på söndagar, alla stannar inne och spelar canasta eller något. Jag romantiserar allt just nu, ramlade in på SVTs "De kallar oss artister" och såg Markus Krunegård gå runt i Norrköping, då knep det till i magen med.

Hopplöst. Saknar egentligen människorna, men jag hade nog inte stått ut längre än vad jag gjorde. Stockholm är ju mitt hem nu igen.

Dagens låt:
Samma nätter väntar alla

Jag är egentligen inte så mycket för Lasse Lindh men den här låten är fin som snus:

Här sitter jag 00:55 med en ostämd gitarr och plinkar. Kommer nog aldrig få den in tune men det får vara som det är. Jag letar youtube-klipp med tutorials men inget låter lika bra här hemma så som det gör på datorn.
Börjar bli trött och irriterad ändå sitter jag kvar. Tintin ligger och snarkar på min, jag tror aldrig att en hund har snarkat så ljudligt.

Igår var det Blur-tema på Strand, tvärtemot vad Jocke säger är Blur AWESOME, men jag dansade bara några steg på dansgolvet igår. Jag och Boris hade fullt upp med att sippa öl och samtala om viktiga ämnen, plus att jag tog mig an grabbhögen som spelade pingis och lyckades komma på en nice fjärde plats.

Mina ögon känns sjukt svullna, jag skojar inte.

...

Har tittat efter i min spegel, de ä'r som pingisbollar. Dags att säga adjö för ikväll.




The Temper Trap - Sweet Disposition

24:e februari, ta och se dem.

Jaja, snikade in mig på JMK-puben än en gång och det var fint som vanligt. Bäst för att Boris var där och tog dit mig som vanligt. Boris är bäst.

Nu är jag hemma, äter sushi och lyssnar på The Kooks:

Denna hade jag tänkt att se på lördag. Måste se den på lördag. Måste.

No Distance Left To Run, om Blurs återförening. Ett måste som sagt.

 

Kreuzberg - Bloc Party

... Bon Iver skulle göra saker bättre.



Återkommer snart med något intressant på temat musik.

Inte ofta jag yttrar någon sorts negativ känsla angående mitt sinnestillstånd, men idag mår jag illa. Så går det när man lever sitt liv fullt ut antar jag, inte stänger in sig i någon sorts skyddande puppa och låter någon komma närmre än på armslängdsavstånd.

Det finns någon sorts saknad som jag inte låtsas om, jag stänger ute den nu för att jag inte ska må illa.
Jag är bara människa.

Imorgon blir allt bättre igen.

Lyssnar på The Kills, pratar om The Coral och The Courteeners med Barro. Andas och lever musik idag, som alla andra dagar. *försöker visa min sida som musikintresserad tjej* alternativt *låtsas vara uppdaterad på musikscenen*, välj du.

Soff är ute och kör lite rör på Edsviken och jag fick ett plötsligt infall att ta en runda med de gamla "joggsen" (mitt nya ord för gympadojjor, låter lagom trendigt). Jag och Soff har en idé om att marathonträna med start, typ nu, ja. Eftersom jag kommer spendera stor del av min fottid i mina dojjor så tänker jag att det är bäst att jag är på first-name-basis med dem, därav namnet joggsen.

Funderar starkt på att byta ämne på denna blogg till en "marathon-blogg" liknande den som finns på svd.se, men det vore så tråkigt att rasera hela min image i bloggvärlden. Mitt musikvetar-rykte skulle förfalla och min blogg skulle bli evigt glömd i bloggvärlden. Jag skulle fortsätta att inte bli inbjuden till Rockbjörnen och andra galor, förfärligt. Detta går inte för sig, jag stannar i musiken, jag!

...tar på mig joggsen då och tar en runda då.

Titta vad gulligt...
Pojkarna kan springa!
Inget lämpat för armén men nog för en video inom indie-genren.

Sockerlobbyn gillar The Drums!

Och hörrni, Berlin var obeskrivligt bra. På alla sätt och vis. Ville inte åka hem.

Jag skriver i äkta högstämd-bloggar-stil idag. För många punkter i meningarna. Det blir så poetiskt. Jag gillar faktiskt att skriva så. Men jag menar det kan gå till överdrift. Så det gör det Lydia irriterad med. Sådana saker gör min dag.

Men seriöst sockerlobbyn-läsare, jag tänker inte vara svår, älskar Berlin av hela mitt hjärta!

Grabbar och tjejer och alla där emellan, Vampire Weekend har äntligen släppt sin uppföljare! Tack Skog för tipset.
Jag älskar deras preppy-stil, jag menar vem har annars en låt med namnet Diplomat's Son? Snyggt!
På deras hemsida kan man lyssna igenom hela skivan från början till slut, jag gillar White Sky allra mest. Lyssna!

Imorrn är det dags igen, nästa kurs startar och jag känner mig lagom utvilad. Ska jobba lite därefter.
Jag ska vara den där pigga, glada, utvilade tjejen imorrn då tänkte jag, ett spel för gallerierna om jag inte tar och lägger mig raklång och läser en god bok. Tackar för idag då.

slänger in en fjärde låt;

4. You only live once - The Strokes


Thank you and goodbye

Listan är inte fullständig vänner, ni får bara tre extra låtar denna gång. Det räcker så, jag har gjort mitt, åkt längdskidor även idag. Inte för att verka blödig men det var fantastiskt vackert ute på golfbanan där jag och Soff åkte!

På tisdag natt åker jag och Soff och hälsar på Lydia i Berlin och det är ju alldeles fantastiskt det med!

Låtlistan lyder som följer:

1. Heartbeat - Annie
(rösten, stämningen och beatet som gav låten energi i refrängen)

2. Falcon Jab - Ratatat
(Ratatat är alltid Ratatat, alltid fantastiskt bra på beats och känsla)

3. Sweet Disposition - Temper Trap
(falsettsång och förväntansfullt beat som förändras under låtens livslängd och gör den mer levande än någonsin)

Ja damer och herrar, denna vecka är det fokus på beats.

Ps. jag har gått och skaffat mig en ny mp3-spelare, den andra dog för några dagar sedan, all musik uppäten av maskinen som gått i graven, fällde en tår och fick mig en ny. Laddar på nytt as we speak.

Jag jobbar plåster på tummen på den här bilden, längdskidåkning är en actionsport for sure...

Auf wiedersehen,
Carro

Under de senaste dagarna har jag klurat på fem ytterligare låtar till mitt eviga arbete med att fylla på playlisten med stort P, i nuläget har jag tre låtar. Jag och brorsan ska strax ut i spåret och köra lite längdskidor, så listan får vila men jag lade nyss till den tredje låten. Exciting!!! Är det inte?!

Såhär ser det ut i i min hood as we speak!

 

Jag lever för min lista...