Retro Sockerlobbyn

Jag tänkte gå igenom skivor som jag äger och kora bästa skivan från varje skolperiod. Jag börjar med de två första.

Lågstadiet: Jag vet inte om bubbelpop fanns när jag var sju, men om det gjorde det skulle jag antagligen lyssna på något sådant. Jag lyssnade på allt som öronen kom i närheten av, speciellt mycket radio. När Ace of Base slog igenom 1993 och alla började snacka om dem på skolgården då gjorde jag som många andra tjejer och killar på den tiden; jag köpte Happy Nation. Eller min pappa gjorde nog det åt mig, men skulle nog ändå säga att det var min allra första egna skiva. Jag sjöng med i The Sign fast jag inte förstod ett ord, classic. Fantastiskt coola var de, Ace of Base.



Mellanstadiet: När jag fyllde 11 år hade jag önskat mig The Score, The Fugees skiva från 1996. Jag hade på något vis lämnat bubbelpoppen för en stund och börjat digga hiphop. I samma veva började jag låna min brorsas baggy pants. Lauryn Hill var en kvinnlig förebild i musikbranschen, hon var en stark individ i en manlig bransch. Jag ville jag vara lika cool som hon, även fast jag inte var ett dugg lik henne, istället blek och tanig. I mitt huvud var jag lika kaxig som Lauryn. När hon sedan släppte sin soloskiva The Miseducation of Lauryn Hill  var jag snabb in i skivbutiken och införskaffade den såklart. Fugees hade ett skönt sound och plattan är för mig oförglömlig, jag var också länge övertygad om att Fugees skrivit Killing Me Softly. Big mistake!



Papabear Paul

The cat is out of the bag; gamla rockräven och beatlen Paul McCartney ska spela på ökenfestivalen Coachella i Kalifornien. Han har ju ett riktigt brett musikarkiv så man kan ju hoppas att det blir en bra konsert. För att göra arkivet ännu större släppte han skivan The Fireman, så för att höra gubben live, åk ut i den amerikanska öknen!


Empire empire empire

I'm telling you: Empire of the sun är fab! Jag har sagt det en gång redan, men tåls att säga igen.

Lyssna här: www.myspace.com/empireofthesunsound




Oh, och tack till alla som dök upp på John Does vårpremiär igår (kolla fb-event)!
Trevligt band, trevlig dj, trevligt folk.
 Fullt dansgolv!
Nice!

Fotona har jag tagit.


En John Doe-månad hägrar. Tänk dig, du kan få lite John Doe varje vecka. Nästa bokning blir nog finfin. Ses då!


Jemaine... and Bret



Flight of the Conchords har visst en giftshop. ^_^ Oh yeah.

JohnDoe-premiärJohnDoe-premiärJohnDoe-premiärJohnDoe-premiär

Imorrn (torsdag) är det vårpremiär för popklubben
John Doe
(på Herrgår'n i Linköping)!



Bandet Sad Day For Puppets spelar och efteråt spinner
 Magnus Carlson (Weeping Willows) skivor och dansgolvet är öppet för indie-dans;)

Kom dit vettja! Det kommer säkerligen bli en magisk kväll.
Bandet går på runt klockan 22.
Jag jobbar också, vi ses där!

Torsdag 29 januari
Herrgår'n i Ryd
Studentleg 18 år (studenter får även ta med sig en gäst)
60 kronor
Klockan 18-02


Avskalad Lykke Li

Fint och avskalat. Lykke Li. Tonight. Hon uppmanade oss att passa på att se videon, det kunde visst försvinna. Så, passa på ;)


Lykke Li - Tonight from Lykke Li on Vimeo.

Kings of the rodeo, skipping Sweden again. Thanks.

När vi ändå är inne på ämnet kan jag berätta att Kings of Leon valt att inte åka till varken Stockholm eller Oslo under sin turné. Köpenhamn är det närmsta Stockholm de kommer, damn you. Kom hit, jag lovar att det inte blir lika tråkigt den här gången. Ibland önskar jag att jag bodde i centraleuropa eller något i den stilen.

Translation in case Kings of Leon would happen to read this:
Come to Sweden, it will blow your minds this time!

Löjligt överdrivet, men vad gör man inte för att locka hit folk?


Kol - King of the rodeo

Tre typer KoL-fans



Suddigt, men förståeligt.

Jag är inte ensam.
Diskussionerna kring Kings of Leons nya fanvåg och "mainstream-het" går varma lite här och där på olika forum.
På Youtube har någon benat ut frågan kring vilka typer av KoL-fans det finns.

Simpelt men talande.

På smällen

Kings of Leon och Lykke Li. Två av min absoluta favoriter har tillsammans gjort en annorlunda version av KoLs låt "Knocked Up", öppningsspåret på deras tredje skiva Because of the Times. Match made in heaven.


Half Full Glass Of Wine



Tame Impala - Half Full Glass Of  Wine

Detta stod i beskrivningen på youtube, jag gillade det:

"Half Full Glass Of Wine is the type of song you come across rarely with it's half speed, double riffing magic. Kevins vocals float through the air like a magic carpet ride through an aural wonderland, the guitars dual each other in a call and response frenzy, which all leads up to a beast of a solo that holds you by the soul galloping away in oblivion.

Half Full Glass Of WIne comes accompanied by a video directed by creative minds Special Problems (Cut Off Your Hands, Mercy Arms) who has created the perfect trippy realm for you to get lost in. Humming birds that flutter around a sumo wrestler, monkeys bounce off of canons and dance upon their fiery discharge, dogs jump at floating ships on the horizon like possessed beasts."



Något psykadeliskt till lunch?

Jag gillar aussieband, de har något positivt primitivt över sig. Band som kan gå barfota hela tiden och lapa sol närhelst de känner för det, det finns någon sorts grundläggande livsglädje. Det här uttalandet var självklart väldigt fördomsfullt och minst 80 % bär nog skor oftast, för de bor i städer och inte på stranden. Dessutom är det inte sol jämt. Jag borde veta, jag har varit där.


Men när det gäller Tame Impala tycker jag att beskrivningen passar väldigt bra. De har gått tillbaka till 60-talets sound och jag kan inte hjälpa att dra paraleller med Sgt Pepper och allt sånt psykadeliskt kring den tiden. Det är bra, jag gillar äldre rock. Tame Impala är som aussieband ska vara, lite hippies och barfota. Solbrända är de väl med. Dessutom svänger det.

De har släppt en självbetitlad EP om ni skulle vara intresserade.



Lyssna här.

The Aussies do it again


foto.

Kristin Lundell är fab. Lydia är fab för hon är ett fan av Kristin. Hon är inne och läser hennes krönikor mycket oftare än jag och kan därför uppdatera mig om musik som Kristin tipsar om. Idag msn:ade hon mig aussiebandet Empire Of The Sun. Väldigt mycket MGMT, men mighty fine.

Lyssna här:



/Carro

paperplanes

Note to self: Lägg dig i tid. Gå upp i tid.

Göra saker som står på en att-göra-lista.



Exempelvis läsa statistik. Flest lappar vinner.

The beauty of it will save us all



Jag aka Popsnöret  är ett grunge-head till viss del. Patti Smith är en av de coolaste kvinnorna inom musikbranschen. Fortfarande.

Så, här har ni det: Patti för en cover på Smells like teen spirit.

La la la Roux


Foto.

Min helg började bra. Jag bestämde min nämligen för att lyssna på nya tongångar innan jag gick ut. Så där på myspace (var annars?) var hon, La Roux. Ni kan ha hört Quicksand, jag kände nämligen igen den. La Roux är synthig och poppig, båda i lagom dos. Jag skulle lätt kunna röra fötterna till det här.

Så La Roux.

Ja La Roux.

(H)åhå jaja

Jasså, jaha ja. Det säger du?

En fågel viskade i mitt öra att The Killers kommer till Hultan 09. Deras headliner, typ.




NH och Din Mamma var roande igår. NH-chiefen var glad att det var så mycket folk och dj E var glad att det var så mycket folk som dansade. Jag var mest glad i allmänhet.

Jag knäppte lite kort som kommer upp sen.


Hej!

Din mamma

NH ikväll. Be there or be square.

Feber + Disko



Hanging on the telephone.

Det är bruden på bilden som sjunger låten, om någon missat det.

Sent 70-tal. Tidigt 80-tal. Disko. Feber. Allt på en gång.

Om man har döpt en skiva till Eat to the Beat förtjänar man en plats i Sockerlobbyn.

Blooody hell



Jolly good!

Blood Red Shoes
- You Bring Me Down


"Glädje och energi" på NH?

Tja tjena.

Denna lill-lördag planerar jag för helgen. På fredag tänkte jag gå till NH (Nationernas Hus i Linköping) och dansa när Klubb Din Mammas hus-dj Erik spelar. Missa inte, han kanske spelar Markus Krunegård, man vet aldrig.

I övrigt är det band som ska plinka på scen också. En Linköpingsbaserad orkester vid namn Clay Allison och därefter bandet You Say France and I Whistle. Din Mamma uppmanar (på sitt FB-event) "alla att sluta tänka på det udda bandnamnet och istället fokusera på musiken, glädjen och energin som detta band sprider.". Det har även snackats om eufori, well jag vet inte, vi får se. Jag har faktiskt inte orkat lyssna på banden. Ska väl göra det.

En sak är säker, dansa ska jag!

So:
Klubb Din Mamma
Nationernas Hus
Fredagen 23 januari
50 kronor
22-03
18 år

Smiths


foto.


I två dagar, varje morgon och kväll har jag lyssnat på The Smiths There is a light... Om och om igen.
Vi kan se det som en lite homage till Morrissey och hans kommande skiva Years Of Refusal. Skivan har för övrigt läckt men ni hardcore-fansen vet nog redan om det. Jag har bara hardcore-läsare. Yep.


 Vi har ett moment, jag och Morrissey. Undrar hur fort jag kommer att tröttna denna gång.

Obi

Välkommen till den nya världen, välkommen Obama.


John Does hemliga gäst

Så till vårpremiären av John Doe hade vi utlovat en hemlig gäst. Nu är det outat! Vår hemlige gäst är ej längre hemlig.

Magnus Carlson (Weeping Willows) ska spela skivor efter konserten. Enligt min mening är Magnus awesome! Alla som var på John Does 15 års jubileum eller har sjungit allsång med mannen vet hur awesome han är. That's that.

Kom till HG den 29:e januari helt enkelt.

Lyssna lite på Magnus här nedan, filmen spelade jag in under JD's jubileum.



Hot fuss, hot facts.

Visste ni att...

...Lars Winnerbäck sitter på var och varannan buss i Linköping. Ja, hans namn alltså.

De har någon grej med att sätta kända Linköpingsprofiler på lokalbussarna i stan. Synd att Winnerbäck faktiskt inte bor här längre. Tage Danielsson han är sedan länge bortgången, men hans namn sitter på bussarna med.

Finns det någon kändis på di där bussarna som faktiskt befinner sig i Linköping?

     


.

new rave = new grave

årets första understatement.

Sockerlobbyn minns: Accelerator


John Doe - din favoritpopklubb

Snart. Alldeles snart, då smäller det. 29 januari kickar säsongen med John Doe igång!

Första band till rakning är Blackebergs stolthet (Stockholm) Sad Day For Puppets! Kolla in deras myspace här.


Foto.

Arvika på den gamla goda tiden


Nu tänker vi tillbaka på Arvika 2008.
Samtliga bilder har jag, Caroline Östlund, tagit.


Mina samlade erövringar


Soff vid vattenhålet


Kent kalas

KoL, de gamla rävarna



Här är de gamla rävarna Kings of Leon, fräschare än på länge.
Lika glättiga som alltid, men djävulskt sköna.

Ja, jag har en youtube-dag.

LL och BI



Lykke Li
Bon Iver
Dance Dance Dance

.

And the winner is...



Gammalt som gatan men fortfarande bra.
Snygg låt, snygg video, snygg tjej.



SNYGGT.

Guldregn 2008, här ser vi vinnare och förlorare.



Idag smäller det. Båten är i hamn. Äntligen ska de riktiga artisterna få sin priser. Ikväll 21.00 är det P3 Guld-galan.

Kolla in de nominerade här.

Galan startar tidigare på Sockerlobbyn, här är Carros prisutdelning:

Årets grupp: Those Dancing Days - I början av året skulle jag inte välja denna grupp, inte helt stadigt live men desto bättre på skiva. Svängigt, glatt och färskt. (På hedrande andra plats kommer Johnossi de har riktigt bra energi på skiva men desto mer live.)

Årets artist: Markus Krunegård - Inte helt oväntat, sockerlobbyn har avgudat Markus sedan början av 2008. Förra året var Markus år, hands down. Håkan är alltid bra, men han har redan haft sin storhetstid, det är dags att stiga ned från tronen nu.

 

Årets nykomling: Lykke Li - Ingen som helst tvekan över det här valet. Lykke Li är frän och fräck. Hon är bra på alla plan, på skiva, live och så verkar hon väldigt klok och laid-back (kolla på "De kallar oss artister" på SVT Play). (Hon rockade en  mörk utväxt i håret på Elle-galan också vilket är helt irrelevant musikmässigt men gör att jag skäms mindre för min egen utväxt. Shit. Det här spårat ur totalt, bäst att fortsätta till nästa kategori...)

Foto.

Årets låt: Jag Är En Vampyr - Jag tänker inte vika mig för alla lokala östgötar som vrålar till Curly Sue på BK. Det är Markus som gäller och det är inte annat än rätt då jag själv och Lydia vrålat att vi är vampyrer på varje för/mellan/efter-fest under 2008.

Guldmicken: Håkan Hellström/Familjen - Dött lopp mellan de här två. Håkan är alltid bra, jag har aldrig blivit besviken men Familjen är en intressant nykomling som kan få alla att dansa oberoende av sinnesstämning. Hellacopters tycker jag är riktigt bra med, men de där två är i toppen. Kent är bara halvsaggiga figurer med en historia av hitlåtar, bra lasershow och härligt guldconfetti-regn i slutet. Jag vet, jag var på två av deras konserter förra året. De är fortfarande rätt bra, men egentligen inte så roliga live.

Årets pop: Lykke Li - Igen. Jag tror att det blir Lykke Lis kväll denna natt. Dungen är väldigt intressanta, men jag har inte lyssnat så mycket att jag kan ge dem Årets pop, det är alldeles för stort.

Jag undviker att yttra mig om de övriga kategorierna, där slutar min kunskap och omdöme att existera så att jag yttra en intelligent åsikt.

Se P3 Guld-galan.
21.00.
SVT1.



Soff - Lou




















Konsten att sova på ett tåg


foto.

Nu är jag hemma efter x antal äventyr i backen. Tog nattåg hem från Åre, denna gång hade jag sovvagn som är bra mycket lyxigare än sittplats. De bjöd på något som är få förunnat; vatten! Yeah. Var hemma 06:14 och idag har jag tenta, ska gå dit kolla på den och åka hem.
Insåg när jag jag låg där att No Cars Go med Arcade Fire måste vara en av de bästa tåglåtarna, rätt rytm liksom.




Hoedown

Inte visste ni att jag tills för några minuter sedan stod i mitt kök och dansade "hoedown" till Dolly Parton. Jag lagade pasta också för den delen. Det är så mycket roligare att laga mat när SVT visar livespelningar med Dolly.

Undrar om Ashlee kände sådan lycka som jag när hon dansade hoedown på SNL?



Om cirkus sju timmar tar jag tåget till Åre, det blir det "åka av". I crack myself up.

Howlin' Pelle & The Domestic Bumblebees



Jag gillar Howlin' Pelle Almqvist.
Man behöver inte göra som Isa och få hans vattenflaska i huvudet på Gröna Lund för att fatta hans storhet.

Neon Mama; The Killers och Lili & Susies bebis.

Ja, vad har då 00-talets The Killers och 80-talets älsklingar Lili och Susie gemensamt? Inte mycket skulle den ovane musiklyssnaren säga. Men jag har efter en lång tågresa funnit det! Introt till Killers låt Neon Tiger (från skivan Day & Age 2008) låter på pricken som introt till Lili och Susies hit Oh Mama (från albumet Dance Romance 1987). Ungefär vid Kolmården upptäckte jag detta och insåg att det var så revolutionerande att jag var tvungen att skriva ett inlägg här på bloggen. Efter att ha behövt lyssna på Oh Mama x antal vändor (på mitt och Lydias "popfika" i Baljan) är jag övertygad. Tror ni mig inte? Tryck och lyssna nedan.

The Killers version från 2008



Lili & Susies originalversion


Kommentarer i realtid: Grammisgalan # 2

Jag får äta upp min egen duk, hur fan gick det här till?

EMD. Vem som helst förutom ni.

Kommentarer i realtid: Grammisgalan

En liten fråga till TV4: Hur tänkte ni när ni valde att EMD skulle avsluta Grammisgalan?

Kunde ni inte bara glömt bort att de fanns? Och hell no att de ska vinna årets låt. Jag satsar på MK!

Grammis, hell yeah.

Ikväll är det visst Grammisgalan. Läs det här innan du väljer att titta. Orka titta på galor.

Titta på Robyn på Svt2 istället, hon är fantastiskt bra live. Det är en livespelning som spelades in i Los Angeles i maj förra året. Såg henne på Hulstfred i somras, häftigt och härligt på samma gång.

Kolla också på "De kallar oss artister" på Svt1, ikväll är det Lykke Li de följer, riktigt kul!


Titta så klad, mustach-södda blev nu.
 


Snö + socker

Imorrn tar jag semester, ska svischa ned för backarna med alldeles för långa skidor (tack gus!) och aningen för små pjäxor. Excellenet! Jag är fortfarande inne i en Bob Hund-period, jag småtrallar lite på "Tralala lilla molntuss" och serenerar mina vänner till och från.
Jag har gått mycket idag.
Fy fasiken vad kallt det är i Linköping. Man måste hålla sig varm med musik (omöjligt, men älskvärt ändå).
Snart börjar jag "jobba" igen, det är så fasligt kul att jag inte ser det som ett jobb.
 


En vanlig dag på jobbet by Caroline.

Oh well. Vad ni än gör, börja inte lyssna på Kings of Leon nu, inte för att det osympatiska, tvärtom. De är fantastiska och har varit det i 5 år, men vet ni de är mitt enda favoritband. Mitt. (Ni vet hur det är.). Om någon kommer fram till mig och berättar att  de nyligen "funnit" KoL och att de är "superbra" och undrar om jag har hört dem, ser jag det lite som att en nyrik berättar för en blåblodig hur mycket pengarna har påverkat dem. Oh grumpy me.

Bob-period



Jag är inne i en Bob Hund-period. Är ni?

About Biko

Det här Biko. Biko nämnde jag i ett eget inlägg för några dagar sedan, en låt från Bloc Partys nya skiva Intimacy. Jag gillar faktiskt när de mesar och kör på det mjukare spåret, å andra sidan är de mästare på upbeat och explosiv energi. Men Biko är finfin. Klicka på bilden för att lyssna.



foto.

That's wild, man.

Följ min blogg med bloglovin

Foto.


Foto.

Anttila

Min egen favoritbild från sommarens festivalbilder.


Två år med sockerlobbyn

Bloggen fyllde nyligen två år. Glömde helt bort, var väl inte så intresserad av att fira när den blivit så gammal. Två år med musikminnen och fotografier, ibland något reportage. Undrar vad 2009 kommer att erbjuda. Om ni vill följa sockerlobbyn under det nya året kan ni prenumerera här. Väldigt enkelt.

[Någon som kommit på vad det förra inlägget syftade på? Biko är just nu en god vän till mig under mina pluggdagar.}



bild.

BP


BIKO



She's lost control...again



Jojomen, Joy Division igen.
She's lost control.

Designutbildning, tips?

Halloj.

Är det någon som har någon bra designutbildning som de kan tipsa om, jag är på jakt efter en sån.
Är intresserad av alla möjliga utbildningar, PR, AD, grafisk design, även rena kommunikationsutbildningar, allt möjligt.

Så har du något tips?



She's lost Control

Hej.

Jag och min bror spenderade nyårsdagens eftermiddag med film. Min julklapp till honom, filmen Control.
För er som inte hört talas om rullen kan jag berätta att filmen handlar om Joy Divsions sångare Ian Curtis korta men händelserika liv, han rycktes bort alldeles för tidigt. Fantastiskt svartvitt fotografi och en medryckande berättelse. Filmen är baserad på Ians änkas, Debroah, bok Touching from a distance och den är regisserad av Anton Corbijn som några gånger porträtterade bandet då de fortfarande spelade (se det kända tunnelbane fotot).




Han filmade videon till en av mina absoluta favoritlåtar, Love Will Tear Us Apart. Videon spelades in bara en kort tid innan Curtis bestämde sig för att ta sitt liv, endast 23 år gammal.
Filmen är ett konstverk, se den, om inte för historien måste ni se den för det briljanta fotografiet. 



Promenad-soundtrack och tankar om det nya året.

 
Foto: Caroline Östlund

Var ute och gick igår, sista dagen under 2008, grubblade lite kring året som gått. Har varit ett bra år må jag säga, som så många andra önskar jag självklart att 2009 slår 2008 med hästlängder. Ska försöka nå några nya mål och sånt där viktigt.

Under min promenad lyssnade jag på sammanlagt tre låtar, min bror lånade ut sin ipod med minimalt lite batteri.
Så, tre låtar: Jet - Shine On, Håkan Hellström - Gårdakvarnar Och Skit och Hot Chip - Ready For The Floor.

John Doe fick en liten omnämning i Corren, i en artikel kallad "Correns bästisar", bästisar blev vi dock inte. Men Simon, (han jobbar också med John Doe) som tillsammans med Mattias Grane driver klubben SWEAT! blev intervjuad. Så det var väl fint.



Men hörrni, jag kan utlova en riktigt bra John Doe-vår, så vi får se vem som blir Correns bästis vid nästa årsskifte.
Glöm inte att vår säsongsavslutning slog folk med häpnad, Poni Hoax lämnade nog ingen besviken.

Till sist vill jag nu önska eder ett gott nytt år.

Caroline

RSS 2.0