Sockerlobbyn

Inte ofta jag yttrar någon sorts negativ känsla angående mitt sinnestillstånd, men idag mår jag illa. Så går det när man lever sitt liv fullt ut antar jag, inte stänger in sig i någon sorts skyddande puppa och låter någon komma närmre än på armslängdsavstånd.

Det finns någon sorts saknad som jag inte låtsas om, jag stänger ute den nu för att jag inte ska må illa.
Jag är bara människa.

Imorgon blir allt bättre igen.

Jag  står inför ett spännande vägskäl, antingen får jag ett nervöst sammanbrott eller så låtsas jag som att det regnar. Jag insåg att jag kommer antagligen att sitta inne idag igen, bara sitta och mysa. Någon gång i timman bryta av min ensamtid med att gå ned och byta några ord med mina föräldrar (det är ju juletid och därmed "familjetid") och ta en smörgås alternativt en ischoklad i röd folieform.


(med "smirket" låtsas jag se världsvan ut och självsäker dessutom, sjukt tillgjort och sjukt förslappad människa)

Jag är inte produktiv!!!


(jag är lite kreativ men inte produktiv)

Vägskälet innebär att jag just nu väljer mellan att få något gjort eller bara njuta av att sitta och dega (fantastisk syssla), mest av allt handlade det om att dega med Poffe men hon sitter och solar sig på en flygplats på Tenerife i sin nya gula delfin-piké (nej, förlåt, det var ju CH som ägde en sådan). Det är förargligt faktiskt, på hennes 24:e födelsedag sitter hon med brorsan och spelar canasta varvat med att rulla tummarna på en flygplats.
Poffe har all rätt att slappa, hon har inget annat val. Jag däremot har många val, jag slappar bort min ungdom förbövelen.

Nej, nu ringer jag Lydia. (Om du ser det här Lydia och jag ännu inte ringt vet du att jag var för förslappad för att ens lyfta luren och slå numret.)

 

En gång i tiden var jag viktig med Poff, nu är jag som man ska vara när man är en vanlig människa.

Just då tyckte jag att T9 var ett fröjdefullt verktyg när det gällde att underhålla sig själv och sina vänner. Jag och Poff skrattade mycket åt resultatet av T9s arbete. Idag vill jag slänga telefonen i marken som jag gjort alldeles för många gånger tidigare, därav den idag trasiga skärmen.

Idag är jag som en redig människa ska vara i allmänhet...

 

...men jag lyssnar fortfarande på viktig musik, annat vore ont.

Lyssna på en viktig låt.

 

 

 

 

Som sagt, jag älskar yotube-videor och lägger gärna upp dem här på bloggen. Jag undrar bara om det är någon som orkar titta/lyssna på dem överhuvudtaget. Om nej, är ni alldeles för lata kära läsare?

Jag kommer fortsätta posta dem, så ni har inget inflytande över det här.

Så nu vet ni.

Idag har det handlat mycket om hud, i synnerhet huden i ansikten. Vadan dessa underliga sammankopplingar? undrar ni. Då jag varit ledig och läst företagsekonomi har det i mitt hem förekommit oändliga timmar av surfande:

Hudcell #1: (odlad hud) Det hela började med att jag bestämde mig för att gå på galleriet på Konstfack, en kille jag och Lydia träffat tidigare studerar där och har en utställning. Han har gjort en avgjutning av sitt ansikte och med hjälp av Linköpings universitetssjukhus odlat fram hud från en skinnbit tagen från hans bakdel. Vidare har han sytt ihop bitarna och placerat dem på utgjutningen. Konstverk! Jag ska dit strax. Läs här.

Hudcell #2: (dåligt med hud) En kvinna fick sitt ansikte bortslitet av en "kändis-schimpans" när hon skulle besöka sin vän som ägde apan. Kvinnan har gästat Oprah för att berätta om händelsen och visa sitt ansikte som är dolt under en slöja. Hon har därmed inte så mycket ansikte kvar. Jag hade hellre valt att bli attackerad av en guldfisk, de lämnar inga större bitmärken och de där fenorna verkar inte ta så mycket skada på ett människoansikte. Läs här.

Hudcell #3: (lagad hud) Den sista (hud)pusselbiten föll på plats när jag tittade på en video från 2001 på PSL, Musikbyrån hade intervjuat Phoenix och jag insåg att gitarristen är harmynt. Titta själva nedan. Ridå.

 

För att ni ska lugna er efter denna lite lätt smakfulla analys, borde ni bara titta på videon och lyssna på Phoenix musikaliska talang och deras följsamt fransk-engelska dialekt (med undertexter om ni inte skulle förstå).

 

Galet. Det där med bacon-sjukan. Undrar om det är så att Soff har fått det, jag hade ett weak moment igår när jag insåg att jag hade varit i starten för en feberdos. Jag agerade snabbt och svalde en Ipren och en c-vitamin-brus. Sov länge gjorde jag med. Känner som jag har övervunnit sjukan, jag vs. feber 1-0.

Vad har annars hänt i musik-världen?

Du, jag har ingen aning...

Men! Fina K tipsade om den här låten på spotify: Edward Sharpe & The Magnetic Zeros - Home. Lyssna nu då, det är söndag för bövelen.

3:)

Spotify soundtrack: En hand i himlen

Lördag var det igen. Tröttheten har bit för bit bestigit min kropp och nu börjar jag ge upp. Hamsterhjulet snurrar fortfarande då jag (fan, jag kan inte koncentrera mig när jag hör Idol-Ola snacka på spotify, please shut up)...
har reklamkampanj-inlämning på tisdag och muntlig presentation efterföljande dag. Det är alltså inte klart, salstenta förra fredagen, hemtenta torsdag-fredag denna vecka...

...jag skrattar utåt men gråter inombords. Kreverar.

Men! jag andas. tack gode gud.

Mitt ljus i tunneln är den traditionsenliga listan (jag bygger upp mitt liv på att-göra-listor, det är det bästa jag vet.):

Bästa-i-helgen-listan:

* Min kick-ass-klass som genom pepp klarade av att genomföra vår första hemtenta tillsammans, speciellt shout-out till Carro & C-H (löjligt klyschigt, men sån är jag). Tacka vet jag facebook och kollektiv ångest.
* Sofie. Allt jag behöver i alla lägen, en Soff.
* Öl. Desto roligare om man sitter på Carmen med Freddie och pratar om kaffe och juice och inte om hemtentor.
* Att personer orkar med att sitta uppe och lyssna på mitt snack till halv tre på natten.
* Det fina par som jag träffade igår och som tillsammans med Soff gjorde Weekday-festen lite mindre "svår" och desto mer nöjesfylld. Och så blev jag bjuden på en fest, fint.

En lite  parantes;
[Gäst på Weekday-fest: "Javisst, jag har jättekul nu när jag står här med mina svåra, svarta kläder och min purkna min. Ja, jag står ju här och smuttar på min öl i väntan på att en mingelfotograf ska komma förbi och föreviga detta underbara ögonblick. Just nu, när jag ser så otroligt svår ut. På en Weekday-fest, glöm inte att notera just det..."]

* Jonathan Johansson (gud, vade det känns om söndag idag, det är inte en riktig söndag utan Jonathan).
* Jag finner mycket nöje i att dra tillbaka klockan, tack jag vann 1 timme extra sovmorgon..!

Yes, där var listan håll tillgodo, den har antagligen inte gjort ditt liv mycket rikare men avhjälpt mitt behov av att skriva av mig. Tack för att du läste käre vän.

thepulpgirls.tumblr.com

 

Tja, tjena, livets dekadens. jag sambloggar två bloggar samtidigt, svårt att hålla isär dem liksom, men tuff bild. Idag är djävulens dag Fredag och livet leker. Lyssnar på Stone Roses och skissar på idéer till en reklamkampanj, jag jisstanes, jag är mitt esse. Det blir en fin plugghelg igen efter att vi hade tenta senast igår, najs, livet leker. Jag ska försöka sammanställa en helg-spotify-lista innan söndag, så att ni hinner lyssna på den innan helgens slut, med tanke på min ambitionsnivå lär den komma på måndag.

Dagens låt: Trickski - Move Me (Phonique rmx)

Har ni tänkt på att artister med hitlåtar nästan alltid måste göra om sina låtar på ett eller annat sätt när de spelar live, de leker med tonlägen, pressar fram orden hysteriskt och trixar i all oändlighet. Detta händer speciellt med personer som turnerat minst ett år med ett visst album, de blir extremt trötta på sina "hittar".
Jag tycker dock att det är synd att man ska behöva lyssna på artister som måste forcera orden och mangla låten bara för att de sjungit den x antal gånger. Tråkigt om man bor i sista staden på turnén och får höra den spontana (läs:ogenomtänkta) tonlägesmixen. Värre om du får höra det flera konserter i rad (ja, vem vet det kanske finns ett ställe där många artister har en av sina sista konserter).

Kom igen gubbar, jöbba, jöbba, jöbba.

Jag är ledsen men Youtube-videon nedan är ett bra exempel, även fast jag gillar artisten.





Lite manglat. Sorry Markus, originalet är super och PSL-videon ovärderlig, men inte den här konserten.

Nu åker jag ut på landet! Ta väl hand om er !

Ps. ni glömde väl inte att det var Morrissey-dagen igår? 50 år fyllde gubben:)

Idag var det jäkligt dåligt med besökare.

Resten, hur mår ni? Vad gör ni? Låttips?

Lite John Doe bilder när inspirationen tryter:

STÄDNING.

Här städar John Doe i logen. Jajemen, vi jobbar med sånt här med, att rensa ut och sortera. På bilden ser ni mest gamla affischer och flyers. De skulle vi prompt spara.

PROMOTNING.

Här promotar vi sista datumet, Handsome Furs. Jojomen. Sådant gör man bäst i amfiteatern när alla har lunchrast.
Oh god, hur kul var det här på en skala. Men mind you, jag älskar John Doe!


Så, ännu en gång, jag undrar vilka det är som läser den här sketna bloggen?

Nej, det är så sant så. Mycket dåligt med epic upplevelser i Linköping. Det närmsta man kan kalla epic är Kravaller, men det är så trötta - och alla har overall. Dessutom kan man inte gå in på fest och tro att den ska bli epic på Kårallen för där är musiken skit! Yeah, you heard me -SKIT-! (Jag reserverar mig för ändringar som ex under Suntrip då M.Öhr hade fixat bra kalas med Svea Skivgarde).

Det närmsta jag kommit epic under de senaste dagarna är Skins-episoder och Adidas-reklamen som alla snackar om. Jajävlar vad de kul de har där. Jag har ju alltid varit en Adidas-tjej.


Jag har införskaffat ett par fotriktiga ändock höga skor för ändamålet -epic- (ej Adidas dock). Jag räknar kallt med något epic då jag sätter dem på mig. Man ska aldrig säga aldrig.

Ja, jag kommer tjata om epic ett tag framöver känner det på mig.

(Hej Klara, hur är US and A? Är det epic där borta?)

Park Hotell och Fontän på torsdag. I tell you again. Ni kanske glömde bort att ni skulle gå? Nu kommer ni ihåg det.
Jag är där som alltid iallafall. Vi ses på dansgolvet.

Så till något annat:

På jobbet i brist på annat lyssnar jag på tonårstjejers snack om en viss tröja som Elin Kling visat på sin blogg "Style by Kling". Hur vridet är det inte hur bloggar påverkar flickor (och pojkar), man måste tänka sig för innan man blir alldeles för hjärntvättad själv. Tänk till och vad ni än gör, läs inte modebloggar. Det kan gå åt helvete.



Eller jo, förresten gör det så att ni masskonsumerar och får fart på ekonomin igen.

Kan det vara så att modebloggarna om 50 år kan ses som ekonomins räddning under 2000-talets värsta (vad vet vi nu egentligen?) kris. Praise modebloggar.

Praise musikbloggar också. Praise sockerlobbyn.

När vi ändå är inne på ämnet kan jag berätta att Kings of Leon valt att inte åka till varken Stockholm eller Oslo under sin turné. Köpenhamn är det närmsta Stockholm de kommer, damn you. Kom hit, jag lovar att det inte blir lika tråkigt den här gången. Ibland önskar jag att jag bodde i centraleuropa eller något i den stilen.

Translation in case Kings of Leon would happen to read this:
Come to Sweden, it will blow your minds this time!

Löjligt överdrivet, men vad gör man inte för att locka hit folk?


Kol - King of the rodeo