Sockerlobbyn

Seriöst, om ni inte gjort det än...

Lyssna på Band of Horses!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kolla in den sköna videon:


Nu tog nog känslorna överhand här. Ska samla mig...

Gör det! Lyssna på dem, ni kommer inte att ångra er!

Är det så? Gör isländare det bättre? Musik alltså. Björk och Sigur Rós är klassiker, men nu har vi fått ett nytt tillskott till samlingen. Lika drömska som alla andra band från Island som jag känner till. Det är något speciellt med det där landet...

Genom bloggen Freakout Falun fick jag tipset om Sometime. De är superspretiga soundmässigt, här blandas operasång med electrobeats, skör sång med upbeatsynthslingor och andra random ting som egentligen inte borde passa ihop. Men det funkar. Efter ett par lyssningar börjar det svänga. Slår dock inte Sigur, I tell you!

Äntligen har jag också funnit ett band som har snygg design OCH bra musik. Vad ska man egentligen prioritera, vara snygg men göra skitmusik? (se förra inlägget)


/Carko

Jag diggar verkligen Operator Pleases lay-out på skivomslag, singlar och turnéposters. Musiken är jag dock tveksam till, lyssna här. Om man ska lyssna på någon låt rekomenderar jag "Leave It Alone" om någon.
Aussiebandet ska turnera runt lite i Europa under våren, men inte i Sverige, det gör faktiskt inte så mycket...

Riktigt dålig titel men jag har ibland riktigt trött humor och skrattar för tillfället åt olika LOLcats, jag tycker att de är assköna. So, there you go; trött humor.

Något (eller några) bra är dock bandet Band Of Horses, sockerlobbyn gillar dem skarpt.
De är från Amerikat, men är långt ifrån (även här) trötta mainstreamband som Creed (var ett stort fan för några år sedan men det har klingat av till stor del, så missförstå mig rätt Creed-fans).
Jag tycker nästan att de låter som kanadensare, vet inte hur jag ska förklara det men känslan av kanadensisk mjuk men rå indierock finns där. Lättlyssnat men ändå lite svårt. Ett band med många ansikten men med en välutförd helhet. Ta och lyssna på deras album Cease To Begin.


Foto: bandofhorses.com   (något retuscherad av mig) ;)

Om du ska på Roskilde festivalen detta år får du absolut inte missa Band of Horses!

/ C

Jag har under några månader besökt roskilde festivalens hemsida i hopp om att få önska band till detta års festival, men utan någon lycka... ända tills IDAG!

Jag har önskat och önskat, främst The Kooks och Kings of Leon.

Så om ni vill att ert favvoband ska spela i år, öka chanserna! Men gör det idag för man vet aldrig när de stänger för önskningar. Skynda skynda!

/C

Om ni befinner er i Linköping den 14/2 -08, för allmänheten känt som "Alla hjärtans dag", och inte ska äta en candle-light dinner, då har jag ett tips till dig:

Gå raka vägen till Herrgårn' innan klockan 22, om du inte är student grabba tag i en och glid in. På torsdag håller nämligen stjärnskottet Lykke Li hov. Jag har spenderat den senaste veckan med att lyssna på hennes skiva "Youth Novels", den är så bra att jag tror att jag ska köpa den på riktigt, med omslag och allt.

Kolla in den här sköna videon, självdistans är ett schysst attribut om något.


Så, kommer du till Herrgårn' eller?

Trodde väl det...

Carro

Känslan av att vara utböling har bytts till en sorts coolhet. Förut (och det kanske på något sätt fortfarande är så) var indiefolket ett samfund för andra som inte riktigt passade in i de övriga grupperingarna. Man var inte gothare och inte heller så hajj på Britney, men älskade en gitarrslinga från ett undergroundrockbands demo. Du var varmt välkommen in i indievärlden. Eller?

Är det verkligen så? Eller måste även du passa in i shoegazing världen? Lyssna på den smala musik som en viss klick människor, annars kan det kvitta. Du kan gå tillbaka till att lyssna på musik för "pöbeln". Istället för att alternativa klubbar blir ett andra hem, kan det istället bli en tävling om vem som har smalast musiksmak eller smalast jeans. Hur tunn kan du bli?

Jag älskar musik, det står över mycket annat, jag kan dock inte hjälpa hur trött jag kan bli på jargongen inom indievärlden. Det är nästan som hur smalt du än går med musik, hur länge du än letar kommer folk ändå att se ned på din smak. Inom den alternativa världen ser folk ned på varandra mer än någonsin. Hur svår kan man vara?

Dock finns det inte många ställen jag skulle vilja gå på om de inte spelar någon typ av indie. Jag trivs bra på alternativa klubbar och det finns ofta likasinnade att ha kul med. Men det finns också folk som är för svåra för sitt eget bästa. Har ni roligt?

Tro mig, jag älskar att gå ut och dansa till alternativ musik, hur svår eller inte alls svår den är. Jag dansar till det mesta som faller inom den kategorin. Jag dansar hur jag vill, jag bryr mig inte om hur det ser ut, för det som räknas är att jag blir glad av musiken. Jag kan vara svår och stå över att dansa när musik jag ogillar hamnar på spellistan (en överenskommelse jag och Lydia har är att inte dansa till Håkans Ramlar). Jag spelar dock inga spel,  jag är inte svår för att man ska vara det.

Kan man inte bara vara?

En annan låt vi gillar är The Kooks låt "Always Where I Need To Be" från deras kommande album Konk. Efter ett samtal med min Sockerlobbyn-kollega Soff, kom vi fram till att det kanske inte är det bästa de har gjort. Dock gillar vi Kooks, very mucho, därför hamnar de på bloggen idag.

Efter ett antal nattliga besök på klubb Atmosfär i Linköping har låten med stort L satt sig i hjärnbarken.

Moto Boy sjunger "Ride My Wild Heart"

...how eightees of him : )

Sockerlobbyn gillar dig Moto Boy...

Kom precis hem från [Hg] och klubben/konsertarrangören John Doe som huserar där ibland. På scen ikväll stod både Moto Boy och Friday Bridge, de sistnämnda imponerade inte på mig men Moto Boy var en annan femma.

Vilken kille! Välsminkad som en glamrock stjärna från 70-talet och med öppen röd skinnjacka rev han av låtar med djup och med en falsett som skulle kunna spräcka glas. Ja, tacka Gud för Moto Boy!

Lyssna på det här och kolla även in den coola videon: