Måste man vara svår för att vara indie?
Känslan av att vara utböling har bytts till en sorts coolhet. Förut (och det kanske på något sätt fortfarande är så) var indiefolket ett samfund för andra som inte riktigt passade in i de övriga grupperingarna. Man var inte gothare och inte heller så hajj på Britney, men älskade en gitarrslinga från ett undergroundrockbands demo. Du var varmt välkommen in i indievärlden. Eller?
Är det verkligen så? Eller måste även du passa in i shoegazing världen? Lyssna på den smala musik som en viss klick människor, annars kan det kvitta. Du kan gå tillbaka till att lyssna på musik för "pöbeln". Istället för att alternativa klubbar blir ett andra hem, kan det istället bli en tävling om vem som har smalast musiksmak eller smalast jeans. Hur tunn kan du bli?
Jag älskar musik, det står över mycket annat, jag kan dock inte hjälpa hur trött jag kan bli på jargongen inom indievärlden. Det är nästan som hur smalt du än går med musik, hur länge du än letar kommer folk ändå att se ned på din smak. Inom den alternativa världen ser folk ned på varandra mer än någonsin. Hur svår kan man vara?
Dock finns det inte många ställen jag skulle vilja gå på om de inte spelar någon typ av indie. Jag trivs bra på alternativa klubbar och det finns ofta likasinnade att ha kul med. Men det finns också folk som är för svåra för sitt eget bästa. Har ni roligt?
Tro mig, jag älskar att gå ut och dansa till alternativ musik, hur svår eller inte alls svår den är. Jag dansar till det mesta som faller inom den kategorin. Jag dansar hur jag vill, jag bryr mig inte om hur det ser ut, för det som räknas är att jag blir glad av musiken. Jag kan vara svår och stå över att dansa när musik jag ogillar hamnar på spellistan (en överenskommelse jag och Lydia har är att inte dansa till Håkans Ramlar). Jag spelar dock inga spel, jag är inte svår för att man ska vara det.
Kan man inte bara vara?
Är det verkligen så? Eller måste även du passa in i shoegazing världen? Lyssna på den smala musik som en viss klick människor, annars kan det kvitta. Du kan gå tillbaka till att lyssna på musik för "pöbeln". Istället för att alternativa klubbar blir ett andra hem, kan det istället bli en tävling om vem som har smalast musiksmak eller smalast jeans. Hur tunn kan du bli?
Jag älskar musik, det står över mycket annat, jag kan dock inte hjälpa hur trött jag kan bli på jargongen inom indievärlden. Det är nästan som hur smalt du än går med musik, hur länge du än letar kommer folk ändå att se ned på din smak. Inom den alternativa världen ser folk ned på varandra mer än någonsin. Hur svår kan man vara?
Dock finns det inte många ställen jag skulle vilja gå på om de inte spelar någon typ av indie. Jag trivs bra på alternativa klubbar och det finns ofta likasinnade att ha kul med. Men det finns också folk som är för svåra för sitt eget bästa. Har ni roligt?
Tro mig, jag älskar att gå ut och dansa till alternativ musik, hur svår eller inte alls svår den är. Jag dansar till det mesta som faller inom den kategorin. Jag dansar hur jag vill, jag bryr mig inte om hur det ser ut, för det som räknas är att jag blir glad av musiken. Jag kan vara svår och stå över att dansa när musik jag ogillar hamnar på spellistan (en överenskommelse jag och Lydia har är att inte dansa till Håkans Ramlar). Jag spelar dock inga spel, jag är inte svår för att man ska vara det.
Kan man inte bara vara?
Kommentarer
Trackback
