Sockerlobbyn

Morgonmys med långhåriga mysmän efter tips av Jonathan.
Goodmorning winelovers!

Min gode vän och förtrogne Carolina har skrivit fyra korta men koncisa recensioner från Popaganda (vilken som vanligt var en oerhört bra festival, vilket jag har glömt att nämna!) på musiklandet.se. Gå in och läs och diskutera, håller du med Carolina?

Jag är helt med på noterna vad gäller Robyn (the queeen) och Jonathan Johansson (mannen har den lenaste skånska rösten jag någonsin hört och leverar alltid, alltid, alltid), opera-electro- Hurts vet jag för lite om och Hästpojken undvek jag att kolla på utav ren ovilja att kolla på drägg. Harsh, man, I know. Tur att jag spelar huvudrollen i min egen blogg och får skriva vad jag vill.



Popaganda såsom Way Out West gav mig my moneys worth och jag behövde inte ens trängas längst fram för att vara nöjd med spektaklen. Jag stod allt som oftast på säkert pensionärs-avstånd och avnjöt spelemännen (-kvinnorna) och är mäkta nöjd med detta.



Den genomgående indie-viben på Popaganda bröts av den något poppiga brittiskan Ellie Goulding som med sin gitarr skrapar lite lätt på mainstream-dörren och gör mig något förundrad över bokningen. Jag har inget emot mainstream. Inte i mindre doser iallafall. Jag gillar Ellie såsom jag, upprörande nog för några, gillar Rihannas "Rude Boy". Hon blir lätt lite slätstruken men räddas av sin röst och musikalitet, dessutom påminner hon mig om en gammal favorit aussien Missy Higgins.



Min lycka gjordes dock med Hot Chip som också avslutade hela festivalen med sin sprättiga danselectro. Det var dans nonstop med Soff, Jonas och Lydia. Blir nog inte bättre än så.

Tack gode gud för de festivaler du sänt oss, fler stadsfestivaler till folket!

Fantastiskt, svinigt svängigt, inget annat än ren och skär musikalitet.

Denna video är min nya drog och därför måste den nämnas samt visas i min musikblogg, tack till tipsmannen Jonas, mannen med de färgglada strumporna.

Året är 1972, The Faces (med bland annat Roddan och Ronnie Wood) kör en oförglömlig cover på Paul McCartney och senare Wings låt Maybe I'm Amazed och dödar alla tidigare och framtida cover-konkurrenter. Så starkt och känslofyllt att det skär i hjärtat av kärlek.



Om ni inte kollar på denna video nu, då kan ni skita i att kolla på något annat jag postar för det blir nog inte bättre än såhär...

Robyns andra skiva i trilogin Body Talk som ska lanseras under året har läckt, jag som mesen jag är har inte laddat ned den, jag håller tillgodo med de videor och singlar som släpps den legala vägen.

Första singeln från andra skivan Body Talk pt. 2, Hang with me, finns nu på youtube. Låten fanns i aukustisk version på Body Talk pt 1 och är en av mina favoriter från densamma. Denna upbeat-version av Hang with me arkiverar jag under bra beats och ni kan kika på videon nedan:

Navajo Bixby- Moonlighting

Hittade den här fantastiska slo-mo-versionen av Soffs favorit Justin Biebers "U Smile" på Lisa/Jon på Rodeo, de hade i sin tur länkat till denna sida som har låten, nedpitchad 800 %, mäktigt!

35 minuter ambiance...

Min bror och förtrogne Gustaf har gjort mig en lista till min födelsedag, allt 70-tal samt senare artister som låter sjuttiotal. Mycket fint! kanske delar med mig av listan sedan, men det får bli efter 6:e september, då kan vi släppa den.





Än så länge får ni hålla tillgodo med Roddans bästa låt; Maggie May. Jag körde den på repeat igår innan Berns. Den skivan kan också ha en av de finaste omslagsillustrationerna, på riktigt, se på färgerna:

Jag ångrar mig, jag vill gå på Caribou på torsdag också!

Park Lane 23.15.

Blame Canada!!

Sockerlobbyn♥Spotify-blandband

Idag har jag en surprise till er, kära läsare, denna dag presenterar jag sex nya låtar till sockerlobbyn-blandband på spotify!

Sex nya låtar, alla från artister vilka kommer att spela på WOW, listan lyder som följer:

1. Sun Hands - Local Natives
2. Airplanes - Local Natives
3. Stars - The xx
4. Vaporize - Broken Bells
5. Go Do - Jònsi
6. The High Road - Broken Bells

Jag la Jònsi mellan de två Broken Bells-låtarna för att shake things up (eller så tänkte jag inte på det alls)...


Länk till hela listan finns här (klicka på bilden):

Ibland inser man att det enda rätta att göra i mitten av augusti är att gå på festival. Därför följer jag min magkänsla och åker ned till Way Out West. Line-upen är som vanligt too good to miss.




Som Södda bad mig i en kommentar till förra inlägget och som min intention var med detta inlägg, ska jag skriva lite om vad jag tänkte se på festivalen.


Jag rabblar det jag vill se och fetar det jag måste se:


Torsdag:
Tallest man on earth (för att Carro vill)
jj

Fredag:
Jens Lekman (får inte missas live!)
Panda Bear
Paul Weller (spännande legend)
Beach House
Wu-Tang
TSOOL (med Göteborgs Symfoniorkester, kan bli riktigt effektfullt)
Local Natives (bra, bra och bra)
Miike Snow (var sjukt bra på Medis! Tanz!!)
Iggy & The Stooges (har sett dem tidigare, 2006 utanför Brisbane Australien, legender to say the least)
Jónsi (for the love of Iceland och Sigur Rós)
M.I.A.
The xx

Klubb:
Glasvegas Dj-set
Daniel Gilbert
Wild Nothing
Sleigh Bells (shit, det blir en toss up mellan de här två banden, båda kommer att leverera!)
Miike Snow Dj-set

Lördag:
The Drums (hetaste bandet i indiestan)
Shout Out Louds (gotta stay true to my roots)
Mumford & Sons (vem älskar inte banjon? ingen! jag ska gå på denna)
Radio Dept. (låtarna är odödliga, men live, hoppas att de var bättre än på John Doe i våras...)
Marina & The Diamonds (stjärnskott, kan bli bra live, tror hon kan bjuda på sig själv, hon är nästa stora grej dudes)
Håkan Hellström (Håkan är alltid, alltid alltid bra)
Broken Bells (svänger som attan)
Lykke Li ( även hon fantastisk live, stämningen!)
The Chemical Brothers (boyaaa)
La Roux ( sett på Berns, bra men inte helt hundra, musiken är fullkomligt fenomenal dock)

Klubb:
I Blame Coco (Tror att Stings arvinge kan göra ett bra set!)
Cristopher Sander med vänner


Som det ser ut nu kommer schemat inte att gå ihop, jag är väl medveten om de samvetskval som kommer att snurra i mitt huvud under festivaldagarna men förstå också lyxen att ha såhär många bra band att välja mellan. Äsch, jag säger det rakt ut, Way Out West måste ha Sveriges i särklass främsta bandbokare! Thank God for you.

Hello Goodbye

Mitt internet har legat nere i över en månad men nu är jag back folks!
Jag har roat mig med att googla Beatles-videor över min Iphone och sitter med fördel och spelar samma låt om och om igen. De senaste dagarna har jag totalt fallit för Hello Goodbye;



Vad är inte att gilla? De förskräckliga men färgglada samt matchande kostymerna, Johns rörelser, Georges opassande mustasch, Ringos glada uppsyn och huvudskakningar... listan kan göras lång. Se och njut!

Grattis, sockerlobbyn är officiellt up and running igen!