Sockerlobbyn

Det blir en video nu ikväll, men vet inte om jag kommer skriva på ett tag. Finns en massa annat som är så mycket viktigare just nu.



White Lies - A Place To Hide

//Carro

Vemod att halva sommaren har gått, lycka att sommaren varit såhär bra hittills. Man knegar på men i tunneln finns ljuset - ljumma utekvällar och Way Out West. Man kan njuta av sommaren även fast man jobbar heltid knappt utan en redig semester. Det har jag intalat mig själv.



Har inte dagens låt idag, inget har varit värdigt nog. I ärlighetens namn har jag inte ens letat, men jag har ändå en present till mina kära läsare. Lydia skickade mig en länk till Jamie T's hemsida för att jag skulle lyssna på hans nyaste nya; Sticks 'N Stones. Nu för jag det vidare till er. Från oss alla (mest Lydia då) till er alla (du därmed); http://www.jamie-t.com/. Är det bara jag eller har Jamie T fått ett litet Bright Eyes vibrato på rösten?

Idag blev det lite La Roux igen, brittiska synthduon som jag nämnde redan i januari. Jag höll på att leta band att boka till John Doe, men det gick inte riktigt hem. Jag tycker fortfarande att de är freaking awesome! Jag är alltid för eldiga redheads, jag kanske kan lura in er i att lyssna på youtuben (lyssna på In For The Kill nedan).

Jag är medveten att den här bloggen har börjat svämma över av inlägg endast med youtubeklipp, finns så många bra låtar och när jag har brist på textinspiration får tonerna tala för sig själva. Jag går tillbaka till rötterna och vad den här bloggen går ut på, musiken. Så ja, youtube-klippen kommer att dyka upp igen, jag är dock väl medveten om att man inte alltid orkar lyssna. Shame on you. Ni kanske missar ett mästerverk.

Vad är grejen med håret egentligen? Ser ni likheten mellan Elly Jacksons och Erik Hassles frissor? Titta noga.



In It For The Kill

Pojkaktigt, sockersött blandat med sälta, allt utspelat i Stockholm. Simon Norrsvedens sånger blir svängiga efter ett par lyssningar, man behöver bara komma över hans alldeles för söta röst. Sedan är det ok, baby.

Jag är ingen som läser pocketbok efter pocketbok eller sätter på mig läsglasgögonen så fort jag får en fot in i farstun. Men när det gäller musikrelaterade böcker, slukar jag dem gärna på en dag. Allt möjligt går ned, men allra främst musikerbiografier. De slukar jag med hull och hår. Under min Englandsvistelse besökte jag och Soff en stor bokhandel i Brighton i hopp om att finna diverse böcker under detta tema. Där fanns de, en hel sektion med bandnamn efter bandnamn uppradade, obskyra sångare blandat med gamla hederliga mainstreamnamn. Alla lika fascinerande.

Så hittade jag precis vad jag letat efter, Alex James biografi - historien om ett av 90-talets viktigaste band (jag är just nu väldigt insnöad på 90-talet som ni kanske förstår) Blur! Jag lyssnar på Blur dag ut och dag in och här står en bok om hela deras historia, från dag ett i replokalen till deras stapplande steg in i rampljuset. Must-have! Musikerbiografier må oftast inte vara genialiska verk som går till historien som de mest välskrivna men historierna är mycket intressanta att läsa.

Idag gick jag hem från bussen med näsan i boken, jag får ofta för mig att det är en bra idé att läsa när jag går, konsekvenserna av det hela bevisar oftast motsatsen. Dock älskar varje minut av den här boken, så det är väl värt det! Kanske för att James beskriver en värld och ett leverne som jag antagligen aldrig kommer att uppleva, men också för att det beskriver någon sorts kärlek och även ett mål med musiken. Visst kanhända att målet kan vara att generera pengar men i slutändan måste det finnas en lust och ett stort intresse för att skapa något. I grunden finns passionen där.

Jag antar att de flesta biografier handlar om samma sak och historierna till stor del inte skiljer sig ifrån varann, men ändå kan jag inte sluta att läsa dem, precis som jag att jag inte slutar att lyssna på musiken.