Sockerlobbyn

Bättre än bäst. Beetlebum - Blur.

Idag valde jag att byta sida, jag har under en längre tid börjat väga att "fel" håll (utan att ens veta att det fanns två vägar att välja men bara en att gå), stått vid klippkanten och balanserat på en fot, vägt fram och tillbaka.

Under många långa år har jag lyssnat på, analyserat och kärleksfullt följt Seattle-soundets alla musikmakare. Det amerikanska soundet har alltid legat mig varmt om hjärtat och under gymnasiet blommade det fullt ut.
Jag drev omkring och lyssnade på amerikansk musik (inte bara grunge) som jag idag inte skulle hålla i närheten av min mp3, men också band som Nirvana, Pearl Jam och Soundgarden mfl som definitivt går ned. Dock har det långsamt skett ett skifte och mitt musiköra har letat sig mot närmre landsgränser och slutligen hamnat i Storbritannien.
Under de senaste åren har mitt intresse riktats mer mot 90-tals pop och sent 80-tal (som jag inte tidigare skulle ens tagit i med tång). Lydia har nog en del med det här och göra (grupptryck!!) jag hade ett smått intresse innan vi möttes. När vi sedan dansade runt på mörka dansgolv mitt andra år på uni blev jag nästintill iputtad i den brittiska avgrunden. Joy Divsion, New order (till viss del, men viktiga att nämna!) och The Cure, vilket sedan lett till 90-talet brittpop. Idag har jag bara lyssnat på Blur hela dagen och börja nästan ana att jag blivit en anglofil. Storbitannien och England i synnerhet, lockar inte bara musikmässigt utan jag trivs i de miljöer som bjuds och man kan inte sticka under stol med dess musikhistoria är något utöver det vanliga. Idag finns en musikscen som generar nya intressanta band med nytänkande sound och som musikintresserad är det inte konstigt att vilja vara på plats när det händer. Dags att flytta kanske?

Så idag är dagen då jag gick över till Brittpopens sida.

/Carro