Sockerlobbyn

Nu är Skins på tv, ni missar väl inte det förbövelen?! (Kanal 5)

Helgen var fin, I was stoked! Torsdag var perfa, fredag var alright, lördag var smooth.

Min efterjobbet-lördag var så bra att den startade med denna video (genom Kristin Lundells blogg):



Mmmm, det luktar barndomsdrömmar. Eller mardömmar? Riktig fin bit det där!

Idag smäller det. Båten är i hamn. Äntligen ska de riktiga artisterna få sin priser. Ikväll 21.00 är det P3 Guld-galan.

Kolla in de nominerade här.

Galan startar tidigare på Sockerlobbyn, här är Carros prisutdelning:

Årets grupp: Those Dancing Days - I början av året skulle jag inte välja denna grupp, inte helt stadigt live men desto bättre på skiva. Svängigt, glatt och färskt. (På hedrande andra plats kommer Johnossi de har riktigt bra energi på skiva men desto mer live.)

Årets artist: Markus Krunegård - Inte helt oväntat, sockerlobbyn har avgudat Markus sedan början av 2008. Förra året var Markus år, hands down. Håkan är alltid bra, men han har redan haft sin storhetstid, det är dags att stiga ned från tronen nu.

 

Årets nykomling: Lykke Li - Ingen som helst tvekan över det här valet. Lykke Li är frän och fräck. Hon är bra på alla plan, på skiva, live och så verkar hon väldigt klok och laid-back (kolla på "De kallar oss artister" på SVT Play). (Hon rockade en  mörk utväxt i håret på Elle-galan också vilket är helt irrelevant musikmässigt men gör att jag skäms mindre för min egen utväxt. Shit. Det här spårat ur totalt, bäst att fortsätta till nästa kategori...)

Årets låt: Jag Är En Vampyr - Jag tänker inte vika mig för alla lokala östgötar som vrålar till Curly Sue på BK. Det är Markus som gäller och det är inte annat än rätt då jag själv och Lydia vrålat att vi är vampyrer på varje för/mellan/efter-fest under 2008.

Guldmicken: Håkan Hellström/Familjen - Dött lopp mellan de här två. Håkan är alltid bra, jag har aldrig blivit besviken men Familjen är en intressant nykomling som kan få alla att dansa oberoende av sinnesstämning. Hellacopters tycker jag är riktigt bra med, men de där två är i toppen. Kent är bara halvsaggiga figurer med en historia av hitlåtar, bra lasershow och härligt guldconfetti-regn i slutet. Jag vet, jag var på två av deras konserter förra året. De är fortfarande rätt bra, men egentligen inte så roliga live.

Årets pop: Lykke Li - Igen. Jag tror att det blir Lykke Lis kväll denna natt. Dungen är väldigt intressanta, men jag har inte lyssnat så mycket att jag kan ge dem Årets pop, det är alldeles för stort.

Jag undviker att yttra mig om de övriga kategorierna, där slutar min kunskap och omdöme att existera så att jag yttra en intelligent åsikt.

Se P3 Guld-galan.
21.00.
SVT1.

Vi skrev för något år sedan om Paolo Nutini och jag tänkte att vi kunde länka lite till honom igen. Han är riktigt bra den grabben.

Lägger in en bild så får ni klicka på den och länkas bort till youtube - Låten är Jenny Don't Be Hasty, I give you Paolo Nutini!

Sinnesstämning och allt runt omkring vårt eget väsen, det är summan av musiken. Jag skulle gärna fortsätta att skriva här i bloggen, men jag vet att uppdateringen inte kommer att vara så frekvent som skulle vara önskvärt. Jag kan lova hur mycket jag vill, men jag kan nog inte hålla det jag lovar. Det är rätt fantastikst att vi fortfarande har ett rullande antal besökare varje dag även fast vår uppdatering inte var den bästa. Tack gode gud för er.

Jag är helt nergrävd i musik, alltid. Ni vet precis hur det känns när man hittar en gitarrslinga som man lyssnar på om och om igen. Jag är där nu, jag lyssnar på Kings of Leons skiva Only By The Night från morgon till kväll (skriver antagligen ett separat inlägg om denna som jag lovat). Jag är nergrävd i musiken upp till hakan, men bara dit för man måste ju ge tid till annat.

Inlägg kommer sporadiskt för att sammanfatta det hela. Sluta inte läsa, men titta in lite då och då, vem vet Sockerlobbyn kanske överraskar dig?

Bilden nedan är fotograferad av mig under Acceleratorfestivalen i Stockholm i somras. Den föreställer Amy Millan i bandet Stars, se hennes inlevelse, det är så musik skall framföras.

Jag blir som en zombie på mitt jobb. Detta beror på flera saker men en del i det hela är musiken. I grunden är den riktigt bra, företaget är brittiskt och de skickar oss skivor som vi ska spela på jobbet. Ofta innehåller skivorna nya, fräscha och riktigt bra band inom indie-genren som ni förstår att jag gillar. Denna del är super! Det faller dock på det faktum att vi ibland kan spela EN skiva en hel dag, 10-20... Med andra ord 10 timmar, för att ingen har tid eller orkar byta. På rasterna njuter jag av tystnaden.

Zombie.

Många låtar nynnar jag tyst för mig själv när jag arbetar, men det finns alltid en låt som jag varje sommar inte klarar av. Idag kom jag på vilken jag inte pallar med. Jag vet inte ens vad den heter, det enda jag kommer ihåg är obehagskänslan som far längs min ryggrad när jag hör den. En talanglös tös som sjunger som en kråka och drar ut på en vers med orden "wild strawberries". I övrigt måste jag dock ge mitt företag tummarna upp för att de skickar så bra skivor. Även fast de spelas om och om och om igen.