Sockerlobbyn

Så är vi tillbaka där allt startade eller slutade, det handlar om Kings of Leon (jag har nog aldrig älskat ett band så mycket som dem under så många år, har banne mig varit ett fan sedan Youth and Young Manhood och det ju inte av för hackor). Kings of Leon (KOL) är nog ett av skälen till varför jag (och Soff för den delen) startade denna blogg, vi ville sprida kärleken. Även om kärleken då i KOLs sånger kläddes i TEXTER om tranis (transvestiter), rednecks, tristess i Tennessee, tuppfäktning, sex och missbruk osv. Jag älskade allt med debutskivan Youth and Young Manhood. Jag älskade trummorna, gitarren och framförallt Calebs sång. Det var rå och skoningslös rock framförd av män med alldeles för korta t-shirts som utan hämning visade raggarsträngen, kombinerat med lite för åtsittande bellbottoms. Sommaren 2003 städade jag vår pool till det gömda spåret Talihina Sky bara för att Calebs röst skulle få ljuda ut över hela bostadsområdet från min cd-spelare och ge alla utöver mig rysningar.





I och med att jag hörde uppföljaren Aha Shake Hearbreak exploderade mitt hjärta i en blandning av eufori för deras fantastiska känsla och textmakeri. Till dagsdato anser jag fortfarande att detta är den bästa skivan de har producerat. På ASH får man höra resultatet av flera års turnerande och rockmytshistorier från fyra hemvändare, groupies, sprit och den krypande känslan av att livet har förändrats. The Bucket, Soft och Fans är alla fantastiska låtar, men hela skivan kan jag lyssna på i ett stycke utan att tröttna på den än idag, den har en uppenbar diversitet och doftar av kreativitet och lekfullhet utan att bli det minsta cheesy.





I och med den tredje skivan Beacuse of the Times var mina och många andras förväntningar skyhöga. Albumet var mörkare och hade en mer sällsam berättande ton. Jag satt för mig själv inne på mitt på mitt korridorsrum mitt i natten och lyssnade på de första tonerna i mörkret. Knocked Up är ett av de bästa introspåren genom tiderna och pumpar och leder dig in och sätter standarden för hela skivan. Charmer skrämde livet ur mig när jag satt där i min ensamhet, om ni har hört den förstår ni varför. BOTT i sin helhet är bra men inte närmelsevis så bra som ASH, nu börjar även bandet leta sig ut till den större massan. Storbritannien har sedan ASH höjt KOL till skyarna och de har sedan länge nått stor framgång där, resten av världen har dock inte ännu fått nys om detta fantastiska band. Här tycker jag fortfarande att bandet står för rå, skoningslös rock, utan ett leende på läpparna, precis som det ska vara.




Hösten 2008. KOLs fjärde album, Only by the Night, släpps och i och med det singeln Sex On Fire som ingen och då menar jag ingen kan ha missat för den har spelats på samtliga svenska radiostationer de senaste två åren,  jag tror till och med att Bandit har den på repeat. Jag har haft fjortisbrudar skrika den i mitt öra när de delar hörlurar på tunnelbanan en allt för sen fredagskväll. Bitter? Ah, lite. Dock får vi se löjeväckande scener ur Sex On Fire-videon som när Caleb får rinnande stearin på kroppen och Nathan står i någon jäkla dusch, lite wtf-varning, men jäkligt roande. Albumet är dock bra, Sex On Fire ÄR bra, men det finns flera spår som är minst lika starka om inte starkare, Revelry, Notion och tunga Closer. Calebs ångestfyllda stämma skär genom rummet som tidigare. Men saker har hänt med soundet och det låter lite mer slätstruket, något som anades på BOTT men jag inte ville inse. Jack&Jones-killarna dör av lycka, för här har de ett band som de kan identifiera sig med. Kan ni stava R-U-T-I-G-A S-K-J-O-R-T-O-R? Men ångesten finns där fortfarande, inga leenden, som det ska vara.



September 2010. Nedan kan ni spela senaste singeln Radioactive från albumet Come Around Sundown som släpps i oktober. Vad har hänt? Fortfarande sjukt bra sliriga gitarrer och Calebs röst, men de LER. Och Jack&Jones-känslan är sjukt framträdande. De har vuxit upp blivit familjefäder, slagit rot, gift sig OCH dragit med en barnkör på spåret. De springer ju för bövelen runt och leker med barnen. Inte ok. Det råa och skoningslösa är borta och utbytt mot gulligull och hänglsen och kortärmade skjortor.  Jag är dock fortfarande spänd på hur det kommer låta, jag lämnar inte bandet bakom mig men kärleken har svalnat något. Sedan har jag en stor klump i magen som säger mig att samma fjortisbrudar kommer bröla ut "Iiiit's in the waaater, it'ssss where youuuu came from..." om och om igen för det är raka vägen till Bandit med den här låten. Det är mjäkigt man, mjäkigt.



PS. I LOVE YOU STILL KOL.