Sockerlobbyn

Och hörrni, Hästpojken var inte så roliga de heller. De kändes mest som trötta pop-pojkar som blivit män men inte insett det än. Eller så har de det. På scen hade de en känsla av blasé och försökte nästan ge sken av att de "skiter i vilket". Men hörrni Hästpojkar, folk hypar er, de kommer på era konserter och de köper er skiva. Lite mer kan ni väl ge?

Visst, visst musiken flyter på, svenska texter som är bra blir oftast riktigt bra som jag brukar säga. Men det är bara helt okej.

Väx upp kanske? Man kan inte leka rockig rebell hela sitt liv (eller jo vissa kan, men inte ni just nu). Kanske ska säga som Markus mamma; "spela i band är du för gammal för, livet går fort, tänk på vad du gör". Bad Cash och Broder Daniel gjorde ett bra jobb, men kan Hästpojken bli legender? Mja...