Sockerlobbyn

CSS in concert.

Ja? Nej?

Nej.



Mjo.

Eller? (Lydia, du får inte svara)

Ett öppet brev till Stevie:

Fy Farao, vad du är talangfull.

(det är fint med babyfett, rock it while you can)

Med kärlek,
ett fan

Ursäkta om jag är brysk men jag tycker att finska French Films är en sämre version av The Drums.

Om ni ändå tycker att de är trevliga, di där finnarna, gå och se dem på Debaser Medis i helgen. Gratis innan 22 som vanligt och det är ju ännu trevligare.

Jag köpte en engångskamera i Berlin, min favoritstad inte på grund av trend-hipster-faktorn utan av den enkla anledningen att man kan köpa frukost till klockan fyra på eftermiddagen. Här är en av mina favoritbilder från syndens stad,'Carro & ciggen' kallar jag den. Det känns som vi sitter på en vägkrog i Illinois på 70-talet och väntar på att dra vidare med turnébussen - och sånt gillar ju jag.

Skivor som har intro och outro brukar vara bra skivor, tänker exempelvis på Bon Ivers självbetitlade skiva från i år. Därmed säger jag efter att bara ha hört introt på M83s Hurry Up, We're Dreaming, att detta är bra skit.

När Lydia skickade mig låten Midnight City i morse så visste jag att jag kommit till ett nytt stadium i mitt liv, hösten hade kommit men värmen i marken förblivit, iallafall denna vecka ut innan kölen sätter sig. Jag är ledig och jag lever igen. Så enkelt kan musik förändra mitt liv.

Lyssna på Midnight City!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!111111111111111ett

<3

tillägnat min gode vän och förtrogna sedan 12 år tillbaka. nu och alltid.

See den (se inlägget nedan).

Missa inte Annie Leibovitz-dokumentären på SVTPlay!

Det ska tydligen vara gött att ha lotion i håret. Min tolkning: handcreme i hårets risigaste delar.
Resultat: ålderdomshemslukt i topparna.
Försök till räddning: någon sorts hårspray som luktar My Little Pony.
Resultat 2.0: en häst på hospice.

Lördagslåten: