Sockerlobbyn

Hej hallå! Nu ska jag springa iväg till Herrgår'n i Linköping, där spelar nämligen bandet Dreamboy ikväll. Bandet är lite Shout Out Loud-iga vilket jag gillar. Det är klubben John Doe som fixar kalaset som alltid på [Hg].



Over and out!
- Carro

Jag har under minst två år hållt tummarna för att de ska komma till Roskan, så nu äntligen. Tråkigt nog så är jag inte helt säker på att jag vill åka detta år, vem kan glömma förra årets regn-fest? Sova i ett blött tält? Aldrig torka? Kolla konserter i flera timmar i spöregn? Nej tack! Inte ens den tappraste festivaldeltagaren kan hålla minen efter en sådan upplevelse. Jag menar folk flöt omkring på madrasser i sitt tält! Solen tittade fram 1 gång under en hel vecka. Bitter? Jag? Neej. Jag är glad att jag överlevde det. Om arrangörerna kan försäkra att det blir minst två soldagar, då är det givet. Jag är på plats på Roskilde 2008.

- Carro

Nästa inlägg tillägnas fantastiska Louis Armstrong, kan man annat än älska den här mannen? Inte jag.
Jag antar att jag ärvt den här retromusikgenen från min mor. Hon letade under lång tid ivrigt efter en viss låt av herr Armstrong, "Kiss Of Fire". Hon gjorde sitt bästa och frågade i de skivbutiker hon kände till runtom i Stockholm, utan någon succé. Om jag ändå kunde tagit med henne till de små skivbutikerna på söder, små vattenhål med fantastiska samlingar av all världens musik, sparat på vinyl. Min mor är dock praktisk av sig, hon ville ha den på CD-skiva.

Senare samma år får min mor en present av min moster...


Nu sitter jag på mitt golv, drar fram min brors mini-vinyl-spelare, den är blå och ser nästan ut som en portfölj. Jag köpte en Louis Armstrong vinyl idag, jag lägger på den och låter det knastra klart innan jag rör mig. Ljud sipprar ut ur den lilla högtalaren, det är en mörk mörk egendomlig men förtroendeingivande röst som hörs. Stundtals blandas rösten med en trumpetslinga. Två tior fick jag ge för den här rösten och trumpeten.

Även om du inte är en jazzman i hjärtat så tror jag ändå att du kan gilla Louis Armstrong. Ge honom en chans, lyssna lite på någon av hans greatest hits album, man vet aldrig.

Tack Louis!
- Caroline

Ibland köper man en
skiva bara för ett omslag.

Kan det bli mer glam
än såhär?

Rod Stewarts
"Atlantic Crossing" innehåller:

Three Time Loser (Stewart)
Alright For An Hour (Davis/Stewart)
All In The Name Of Rock & Roll (Stewart)
Drift Away (Chandler)
Stone Cold Sober (Cropper/Stewart)
I Don't Want To Talk About It (Whitten)
It's Not The Spotlight (Goffin/Goldberg)
This Old Heart Of Mine (Dozier/Holland/Moy)
Still I Love You (Stewart)
Sailing (Sutherland)

Musik ála 1975. Nu ska jag testa
den gamla LP-spelaren.

- C

Jag bor i en av de större städerna i Sverige, Linköping. Topp-fem största minst. Kan någon då berätta för mig varför det inte finns en enda vettig skivbutik här? Jag svär, det finns inte en enda skivdetaljist. Eller jo, det finns Crazy Records som säljer och byter vinyl och vanliga skivor, de är bra på det de gör! Vad som saknas är en riktig skivbutik som tar in nya skivor, sådär krispigt nya, kanske till och med sådana med plast kring omslaget. Nada.

Idag var jag på goda Crazy records för första gången och köpte tre vinyl för 20 penningar styck. En påse med sådant innehåll, som dinglar på styret, gör en glad när man hojjar hem. Jag var också på ett mer deprimerande ställe som kallas Åhléns. Deprimerande skiv-rea. I övrigt gillar jag Åhlèns måste påpekas, men deras musikutbud gör mig ledsen. Jag hittade dock några guldklimpar (hittar nästan alltid minst en skiva som är bra);

♦ Någon Richard Ashcroft skiva. Jag har alltid diggat The Verve och tänkte att nog ska väl han fortfarande vara bra. Pris: 34.50 (som hittat)

♦ Rilo Kiley - "Under The Blacklight". Rilo är riktigt fräna, det ska ni veta. Pris: 79.00 (rätt hittat det med - billigare än cdwow!) Sen fann jag någon annan skiva som jag inte ens kommer ihåg, bra att jag inte tog den.


Tre skivor hittade jag bland "Hitz for Kidz 333" och Melodifestivalmixar. Tre impulsköp. Jag stoppade mig själv innan köpet och lät bli, det blev ingen skiva alls. Så jag la min fina hög med noga utvalda skivor på hyllan, tänkte att det är säkert någon som kommer uppskatta mitt skiv-letar-arbete och köper dem istället.
När jag sedan går in på Bully, en av de bättre kläddistributörerna i stan (japp, det är rätt dåligt med dem med) för att hjälpa min vän Södda med byxor, spelar de fantastisk musik. Gissa vilka det visar sig vara - Rilo Kiley. Skivan är Under The Blacklight...

Just nu ångrar jag mig djupt och håller tummarna för att ingen hittar mina fina hög skivor och köper Rilo-skivan. Om ni går förbi Åhléns i Linköping och råkar se Rilo-skivan får ni jättegärna gömma dem under Z-mappen då kan jag hämta den imorgon eller så är du smart och köper den själv för den är verkligen att rekommendera!

Kontentan med det hela är: Lita alltid på din musikinstinkt i stundens hetta, annars kanske du går miste om en musikupplevelse.

- Carro

När jag satt och skrev på det nedre inlägget slog det mig, Missy Higgins är underbar. Jag gick in på hennes myspace för att kunna länka till inlägget och såg att hon hade släppt ett nytt album, "On A Clear Night" (2007). När hennes stämma började sippra ut ur mina högtalare oannonserat fick jag gåshud, jag hade inte väntat mig att jag skulle reagera så starkt på hennes röst, men den är speciell med sin uppenbara aussie-dialekt och ibland sällsam i hennes mest hemlighetsfulla och deppiga låtar.


Deppigt? Ja, det gjorde hon bra på förra skivan "The Sound Of White" (2004). När jag och Soff backpackade genom Oz och Missys musik kom på tal var det flera infödingar som påstod sig inte gilla hennes musik på grund av de något obehagliga låttexterna som hon förmedlade. Så, om du är ett fan av melankolisk singer/songwriter stoff, missa inte Missy. Det finns dock något i hennes röst som drar till sig lyssnare, skakar om dem och lämnar dem vid vägskälet något omtumlade. Hennes musik lämnar spår.

Idag känns som en söndag, den har alla kvalitéer en söndag ska ha; ♦ Röd dag ♦ Ledigt ♦ Laid-back ♦ Musik-letar-dag

Har också gjort världen en tjänts och käkat "fairtrade"-bananer, dock tillhör det icke mina söndagsrutiner. Förkylningen hoppas jag inte heller blir återkommande. Nu till det väsentliga i mitt inlägg, jag letar musik idag, ny musik. Jag tittar lite extra på mejl från intressanta musikdistributörer, lusläser dem riktigt noga, googlar nästan alla namn. "Myspacar" det mesta med.

Foto: Lånad från belowpar.org

Har precis läst min källa för australisk musik, lyssnar på det första bandet jag fått träff på i min "googling", The Scare. Endast det faktum att sångaren går under namnet "Kiss Reid" fångar mitt intresse, när jag sedan läser ett av citaten de placerat på sin myspace (läs nedan) tvingas jag lyssna på dem, är jag övertygad? Bifogar det ovannämnda citatet:

"Righteous, thrilling, scary, loud - The Scare made my dick damn hard.? - James Jam, New Music Editor, NME

Svaret är nej, jag är inte övertygad. De låter plain, långt ifrån något som skulle få mig att "hårdna" om man ska ligga på samma uttrycksfulla nivå som Jam. Tråkigt nog är det många aussie band som låter precis såhär, dock är deras musikscen fantastisk, konstigt att detta inte riktigt går ihop. Missförstå mig rätt, jag tycker att det finns många duktiga musiker från Australien såsom Missy Higgins, Evermore och Wolfmother (missa absolut inte dem!) men jag är på jakt efter något extraordniärt! Jag ska fortsätta mitt letande, var så säker...

Detta ser ut att bli början på en följetong. För all del, om du har ett bra tips på ett aussieband värt namnet, skriv en rad så får dels jag hjälp i min jakt och någon annan lycklig själ kanske hittar sitt framtida favoritband.

" I said, "Do you speak-a my language?
He just smiled and gave me a vegemite sandwich"
-Carro

Jag visste att musik kunde föra folk samman. Detta kan inträffa antingen med glada skrål in på småtimmarna eller med menande blickar över ett glas vin. Fast i praktiken fungerar det nog allra bäst utan alkohol. Då vet man att känslan och "bondandet" kommer från hjärtat.

Jag var inte medveten om att just My Darling YOU kunde få folk på fall...detta berodde främst på att jag ej tidigare hade lyssnat på dem. Jag visste fortfarande inte hur de lät innan jag stod inne på Linköpings främst fredagsklubb Atmosfär för några veckor sedan och vittnade "bonding" på dansgolvet. Låten som spelades var "Please Don't Talk To Me I Fall In Love So Easily". Nu såhär i efterhand förstår jag, MDY om några kan få folk att "bonda". Det vet Lydia och "tall guy" med.

Jag har försökt att hitta en bra video att posta med låten, men jag har (som säkert flera av er) bara hittat skräniga live versioner som ger mer bedrövelse än lycka, därför länkar jag er till deras myspace.

Kolla även in Mr Pedros version av låten här, bara för att få lite omväxling! För all del läs också Jerry Bomans artikel om Parklife -06, längst ned i texten står det om MDY och vilken känsla de frammanar.


Bild: giantswan.blogspot.se


I'm so young young young young...
/ Carro

John Doe denna torsdag, befinner du dig i Linköping ikväll? Kom förbi Herrgårn' i Ryd vettja. Speciellt om du gillar electro! Ikväll säger sig klubben vara lokalpatriotisk, spelar gör TIAC och Gentle Touch!


Bild: myspace.com/gentletouchmusic Fotograf: Carl Jesper


Besök John Does myspace för att få reda på mer!

/C