Sockerlobbyn

När jag satt och skrev på det nedre inlägget slog det mig, Missy Higgins är underbar. Jag gick in på hennes myspace för att kunna länka till inlägget och såg att hon hade släppt ett nytt album, "On A Clear Night" (2007). När hennes stämma började sippra ut ur mina högtalare oannonserat fick jag gåshud, jag hade inte väntat mig att jag skulle reagera så starkt på hennes röst, men den är speciell med sin uppenbara aussie-dialekt och ibland sällsam i hennes mest hemlighetsfulla och deppiga låtar.


Deppigt? Ja, det gjorde hon bra på förra skivan "The Sound Of White" (2004). När jag och Soff backpackade genom Oz och Missys musik kom på tal var det flera infödingar som påstod sig inte gilla hennes musik på grund av de något obehagliga låttexterna som hon förmedlade. Så, om du är ett fan av melankolisk singer/songwriter stoff, missa inte Missy. Det finns dock något i hennes röst som drar till sig lyssnare, skakar om dem och lämnar dem vid vägskälet något omtumlade. Hennes musik lämnar spår.